Krönika
Theodore Roosevelt, president i USA 1901–1909, sa: ”Gör vad du kan, med vad du har, där du är”. Det är en bra ledstjärna och påminnelse när klimattoppmötet pågår i Egypten. Världens ledare, civilsamhälle och näringsliv samlas återigen för att diskutera och förhandla hur världens nationer kan åstadkomma de utsläppsminskningar som krävs för att undvika oöverstigliga konsekvenser.
Samtidigt i Sverige väljs klimatförnekare in i riksdagen. Personer som ifrågasätter det som tusentals forskare världen över har relativ konsensus kring. Det torde också stå bortom rimligt tvivel att det forskarna varnat för och som fossilindustrin känt till i decennier nu också sker. Mer frekventa värmeböljor, mer intensiva skyfall och uttorkning sker runtom på många platser på vår jord. Floden Po i Italien kunde i somras knappt betecknas som en flod då vattennivån var så låg. Stora delar av Pakistan stod under vatten i veckor efter enorma skyfall. Värmeböljan i början av sommaren i södra Europa medförde temperaturer på över 40 grader.
Det kommer bli värre. Vi behöver anpassa oss för ett förändrat klimat och de följder det kommer få. Konsekvenserna för livsmedelsproduktion kommer vara drastiska, flyktingsituationen förvärras och konflikterna kring vatten och odlingsbara jordar sannolikt att öka.
Mot ljuset av detta är regeringens budget en oerhörd besvikelse. Visst är det så att Sverige inte kan göra allt, att fler länder behöver dra sitt lass. Men vi ska vara medvetna om vad som står på spel om vi misslyckas. Regeringen förefaller ha gett upp våra barns framtid och fullkomligt slaktar miljö- och klimatbudgeten. Mindre pengar till omställning, mindre pengar till miljöskydd, mer pengar till fossila utsläpp.
Sverigedemokraternas ekonomisk-politiske talesperson, Oscar Sjöstedt försvarar beslutet om att ta bort stödet för köp av klimatvänliga bilar med att folk bör betala sina bilköp själva. Det är förvisso en legitim ståndpunkt men klingar lite falskt när staten med andra handen subventionerar städhjälp, läxhjälp, bartenders på privata fester och poolstädning. Vinnare på regeringens och sverigedemokraternas budget är rika personer boendes i storstad. Landsbygden och vanligt folk är förlorare. Landsbygden verkar endast vara viktig i valrörelsen.
Störst förlorare är trots allt framtiden. Genom att kapitulera inför den så behövliga omställningen förlorar inte Sverige bara anseende i världen. Vi förlorar möjligheten att skapa framtidens jobb och tillväxt. Värst av allt är att vi genom att släppa våra höga ambitioner sänder en signal till omvärlden om att vi redan förlorat kampen mot klimatförändringarna.
Filip Reinhag (S), regionråd