Krönika
Du slåss mot ditt öde att födas till kvinna. Hela livet går ut på att få acceptans för ditt kön. Jämställd, likvärdig, likställd, jämbördig välj vad du vill men i grunden ha samma rättigheter som män. Du kommer alltid att få höra om den patriarkala kontexten. Vad den nu innebär. Förmodligen sammanhanget du råkat födas i, männens värld som mycket lite förändrats. Jo, faderskapet, javisst. Troféerna är alltjämt slipsen och kvinnan. Ja, i den ordningen. Män håller alltid på män. Träder fram över tid för kvinnor men inte i den takt som vore rimligt. Då skulle arbetsfält och löner se annorlunda ut.
I Sydafrika fortsatte indelning i färgskala på människor efter demokratin statistiskt för att räkna ut om det skedde någon förbättring mellan svarta och vita. I Sverige gör vi samma sak, då gäller det kvinnor och män. Löneskillnader syns inte mellan människor inte heller uttag av barnledighet.
Hur skall berättelsen om kvinnor utveckla sig? Den går fram och tillbaka. Kvinnor har tagit plats i samhället sedan 1960-talet. Erkänts ibland, men motats åt sidan ofta. Vem glömmer det berömda glastaket? Kvinnor vill som män ha makt. Duktig flicka vill ha betalt för sina ansträngningar. Kvinnor liksom män förtrycker kvinnor. Andra kvinnor rasar. Livet ut.
Lite händer. Återtåg i vardagen. Jovisst, händer något men respekten för kvinnan som könsvarelse infinner sig aldrig riktigt, en självklar respekt för kvinnan som jämlike med mannen. Vi skall respektera värdegrunder minsann. Vem tror du att du är? Ett slags evigt tiggande i samhällsstrukturen har uppstått blandat med raseri
Kvinnor som får makt är allt annat än sympatiska. Kvinnor som får makt är inte obestridliga abortföreträdare. Kvinnor som får makt företräder inte självklart mänskligheten. Gotländska maktkvinnor företräder inte med självklarhet samtliga gotlänningars behov. De företräder inte människan /öbon. De företräder begrepp som liberal och social och för evigt höger och vänster och frågar sig inte hur vi kom dit, hur begreppet humanitet upphörde att gälla. Nu gäller inte längre mänsklighet. Nu gäller hushåll, knappast landsbygd.
När jag ser dessa kvinnor klädda i landskapsdräkter vid riksdagens öppnande så undrar jag varför de inte klär sig i säck och aska som världen ser ut. Gåvan min gode make gav mig efter giftermål var en gotlandsdräkt. Han klädde mig i detta siden. Insåg knappast som man och make att jag var tämjd av tillvaron, att frihet innebar att lämna hyskor och hakor som korsett och bh. Lämna instängdhet. Flicka lill. Jag bad om styrka och jämställdhet. Han förstod mina höga ideal och visade sin rädsla, rädd för att bli ringaktad. Önskade sig mest av allt barn.
Jag bar kvinnokampen, maken bar mina skärmar, utställningsskärmar till 8 mars Kvinnodagen. Firade aldrig Mors dag medan döttrarna firade Fars.