Krönika
Enligt Sveriges statsminister är vi inte i krig, men det råder inte heller fred. Om vi för en stund samlas kring den lägesbilden, hur ökar vi tryggheten? Självklart ska vi fortsätta att stötta Ukrainas försvar av sin frihet, och därmed vår. I händelse av krig i vårt land, hur rustade är vi och för hur lång tid?
Hybrigkrigföringen är ett faktum; det visar cyberattacker och kabelbrott, och då hamnar vi fort i frågor som rör försörjningsförmåga.
Ovädret för någon vecka sedan var en nyttig påminnelse om hur skör tillvaron är. Allt förefaller ha gått relativt väl, men somliga hushåll var strömlösa nästan exakt ett dygn. För många hushåll är redan det en veritabel mardröm eftersom man är så illa rustad för att klara av det. Trots att vi uppmanats att bereda oss i flera år, är det nog förbluffande få som står med alternativ värmekälla eller spis. Därtill blir beredskap med nuvarande regering på ett helt orimligt vis en klassfråga. (All heder åt LO som för något år sedan erbjöd sina medlemmar en beredskapslåda till förmånligt pris.)
Det är ju inte kärnfysik att räkna ut att den som har svårt att sätta mat på bordet till vardags, upplever det som helt omöjligt att klara av att därtill lägga undan torrvaror, värktabletter och annat kostsamt.
Många svenska hushåll lider svårt av minskande marginaler, men det bekommer dessvärre inte regeringen. Allsköns statsråd försöker banka in vilka skyldigheter vi har inom ramen för totalförsvaret, men lägger intet krut på att möjliggöra uppbyggnaden av hemberedskap.
Jag kan ha sagt det här tidigare, men utöver att de ökande inkomstklyftorna sliter isär vårt land, innebär de också ett säkerhetshot. Vi försvagas som land, när delar av vår beredskap slinter på bristande omfördelning av resurser.
Jag har stor tilltro till att vi i händelse av kris eller krig, kommer att ta hand om varandra, se till en granne, undsätta en vän, men hemberedskapen, det där grundläggande, ska då somliga av oss vara helt utlämnade till andras goda vilja, till att staten ska finna en tillräckligt sårbar, alternativt tillräckligt viktig att förse med livets nödtorft? Så här kan vi inte ha det!
Det är dystra tider, av många skäl. Så väl krig i vårt närområde som ett eskalerande klimathot, fordrar handling. Därtill gemensamma insatser.
De gemensamma insatserna liksom uthålligheten underlättas avsevärt av att resurser är mer rättvist fördelade. Utbetalningarna av förmåner, löner och pensioner i januari månad blir en påminnelse om att nuvarande regering gör Sverige mer ojämlikt och därmed också mer otryggt.
Det är livsfarligt i tider som dessa.
Hanna Westerén (S)
Riksdagsledamot