Krönika
Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) gick i veckan ut med ett debattinlägg om att helt avskaffa lagen om anställningsskydd. Argumenten från högern är lika vaga som alltid om varför antalet arbetstillfällen skulle bli fler för att man som arbetsgivare fick sparka folk efter eget behag. Övertygelsen bland borgerliga politiker är dock starkare än evidensen. CUF exemplifierar i sin film med Britt-Marie, 45 år som ”fastnat i fikarummet”.
Sommaren efter gymnasiet var slut hade jag sommarjobb på ett omsorgsboende för personer med schizofreni. Det var en för mig helt ny värld. En värld av rutiner, mediciner och nya relationer.
Där stod jag på skakiga ben och visste inte riktigt vad jag skulle göra men i fikarummet satt en Britt-Marie. Hon var kanske lite äldre än 45 och hette inte heller Britt-Marie. Men hon var den personen som CUF pekar på ska kunna sparkas för att lämna plats åt unga.
För mig var hon den som såg till att jag kunde göra mitt jobb den sommaren. Hon hade jobbat inom omsorgen länge, rökte lite för många röda prince men visste allt om hur man fick en underbemannad avdelning att fungera, vilka genvägar man var tvungen att ta för att få dagen att gå ihop. Men visst fikade hon, säkert sex koppar kaffe varje dag.
Hon hade plikttroget gått till ett underbetalt och underbemannat jobb i över 30 år men hade varje dag gjort sitt yttersta för att hennes arbetssituation inte skulle gå ut över de som var i behov av hennes och samhällets insatser. Hon var lite sur i största allmänhet men tog alltid extrapassen när det blev en man kort. Hon tyckte att jag som då var ung skulle få fira midsommar så hon kom in tidigare och tog nattpasset så att jag kunde åka på fest.
Samhället är fullt av Britt-Marie, 45. Kvinnor och män som bär samhället på sina axlar. Som ser till att kunskaper och erfarenheter går i arv och som utan att klaga ställer upp trots att ersättningen är dålig och slitet för hårt. Jag vet nog ingen som förtjänar en extra lång fikarast som Britt-Marie, 45. Den där koppen kaffe var höjdpunkten på arbetsdagen för Britt-Marie. Hon förtjänar bättre villkor och fler kollegor, inte sparken.
CUF:s förslag är ett snabbspår till en arbetsmarknad där vi konkurrerar mot varandra med lägre löner och sämre villkor. En utbyggd så kallad gig-ekonomi, ett nyord för daglönare. Det är inte en moderniserad arbetsmarknad. Det är en arbetsmarknad vi har haft och som vi vet vad den ledde till. Vi har tagit oss ur den. Vi har stärkt människors trygghet, förbättrat deras villkor och jämnat ut maktfördelningen på arbetsmarknaden och vi ska inte tillbaka.