Krönika
Aborträtt handlar om illegala eller legala aborter. Inget annat. Aborträtt handlar inte om tidsgränser, veckor eller försämrad tillgång till abort. Aborträtten handlar inte om pro life i första hand utan om kvinnors liv världen över. Kvinnors rätt att inte behöva dö av dåliga ingrepp som gravida kvinnor har gjort under århundraden genom inmundigande av giftiga örter eller arsenik. För att inte tala om strumpstickor. Och kvinnor världen över kommer fortsättningsvis att dö, medan män knäpper gylfen och går.
Kvinnohistorian faller ständigt i glömska men kvinnors kroppar är historia. Man kan inte förespråka aborträtt utan att ta upp rätten till preventivmedel och preventivmedelsanvändning. Det sista motverkar det förra men abortmotståndare vägrar se den självklarheten.
Den ifrågasatta aborträtten handlar inte bara som Jenny Persson påstår den 29/1 i sin krönika ”att man skall tänka till kring hur man formulerar sig” kring aborträtt. Varje kvinna bör kanske tänka till hur man använder aborträtten, för det ser olika ut. För oss som växt upp med ”du får inte” höljt i skam, blev kunskapen om vår kropp det centrala men också glädjen i den.
Med rättigheter följer ansvar. När aborträtten kom på tal på 1930 talet uppskattades illegala aborter till 20000. 1 till 2 kvinnor i veckan dog av osäkra aborter. Att kvinnovåld pågår i Sverige och ökar, äkta män slår ihjäl sina makar, det känner vi väl till och förfasas över. Kvinnovåld pågår överallt i de länder som kväver den juridiska aborträtten. Det förtränger alla som säger Ja till livet.
Genom att numera använda juridik snarare än slagord försöker de religiösa och värdekonservativa abortmotståndarna få sin vilja igenom att förändra dagens abortlag. I stället för att förbjuda abort väljer man att inskränka aborträtten och försämra tillgången till abort.
Sedan 1975 när abortlagen kom till har preventivmedel förbättrats för kvinnor. Kondom har i över 100 år varit tillgänglig för män. Fråga män om kondom är lika självklar att använda idag som munskydd eller bilbälte som kostar böter. Lagar och förordningar som införs anammar de flesta. Sexualiteten är undantagen eller preventivmedel för båda könen.
Det är ingen skam att önska en förändring av beteenden eller synsätt som kan leda till abort. Lika lite som kampanjer mot alkoholförtäring och rökning är skam. Mängden aborter kan inte annat än sticka i ögonen på abortmotståndare. Sex och samlevnad en gång handlade om att kvinnor och män skulle lära sig hantera sin sexualitet med lust och glädje och utan skam. Kan man idka strypsex, kan man ta sig tid att diskutera andra preventiva åtgärder.