Krönika
Nu när man måste hålla sig på sin kant kan man passa på att fundera lite över sakernas tillstånd. Egentligen räcker det med att lyssna på P1 för att få tillräcklig input.
Där hittar man program som Filosofiska rummet, Människor och tro, Kropp & Själ, Allvarligt talat, Bildningsbyrån, Konflikt, Vetenskapsradion, Medierna och en hel uppsjö av dokumentärer, poddar, nyheter alla tider på dygnet och så Sommar förstås.
Moder Svea har gjort en klassresa och Sveriges mest värdefulla naturtillgång är tillit sa ekonomen Kjell A Nordström i sitt sommarprogram. Det är det värt att fundera på.
Sverige har på 100 år förvandlats från ett fattigt land till ett av världens rikaste. Superiet avtog, kvinnor fick rösträtt och tillgång till utbildning, barnavården byggdes ut och jämlikheten ökade på område efter område.
Vi byggde ett välfärdssamhälle i världsklass där alla fick det bättre. Det var det som gav oss vår superkraft, tilliten till varandra, till myndigheterna och till staten, menar han.
Men vad händer när vi sakta men säkert monterar ner välfärdssamhället så att tillgång till sjukvård, utbildning, arbete och boende inte är lika för alla utan fördelas efter vilka ekonomiska resurser vi har?
Då blir det förstås lite si och så med tilliten och vår unika superkraft kanske säckar ihop en dag.
1979 drog Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF, igång en omfattande ideologisk kampanj under rubriken ”Satsa på dig själv”. Det var helt okey att vara egoist och man skulle inte bry sig så mycket om hur andra hade det.
Idén om att ensam är stark och att man klarar sig själv bara man ligger i möttes inte med något jubel till en början. Men utan tvekan så har dessa tankebanor med tiden fått fäste och fört oss in på nya vägar.
Vi började så sakta ta oss bort ifrån det kollektiva tänkandet där alla skulle ha det bra, vilket fått till följd att klyftorna har ökat mellan de som har och de som inte har.
Det var tur för oss att vi inte har dragits med hela vägen för i tider när virus härjar är det vi som gäller och inte jag.
Jay Wolfson, amerikansk professor i folkhälsa beskriver det amerikanska samhället som alltför kulturellt, socioekonomiskt och beteendemässigt splittrat för att klara av en kris av pandemins omfattning.
I USA finns ingen samhällelig känsla av gemenskap och det mest kraftfulla vapnet, sunt förnuft, saknas. Det här är en kris som bara kan motas genom gemensamma åtgärder. Amerikaner är slående själviska menar han.
Så vill vi inte ha det, men så blir det om samhällsbygget ska baseras på den enskilde individens rätt och möjligheter framför de mångas rätt och möjligheter.