Krönika
Det tycks som viktigt att från Alliansen mest föra fram att det är problematiskt och går dåligt. Efter många års arbete med att ta fram en helhetsbild av utveckling i inre hamnen var alliansstyrets mottagande i veckan negativt. De tycker inte att vi ska jobba med utveckling. Detta fast vi vet att projekt i stadsutveckling rör sig framåt i olika takt. Till slut gick ärendet ändå vidare. Ändå är det tydligt. Alliansen vill egentligen ingenting. Ingenting där ansvar kan landa på dem. Visionen tycks vara att vi inte ska ha visioner. På direkta frågor hur det går för Region Gotland är svaret alltid att går dåligt. Det är för mig obegripligt, för det är inte sant. Pengarna finns. Men istället för att använda de statsbidrag Region Gotland får i år ser de ut att landa som ett stort överskott. Statliga pengar räddar de nämnder som tidigare såg ut att göra historiskt stora underskott. Bidrag som kommer i år täcker med råge de minskade skatteintäkter vi får. Budget kommande år ser också mycket lovande ut med resurser till både välfärd, näringsliv, grön näring, arbetsmarknad och omställning exempelvis. En budget som är tänkt att bidra till en kickstart efter pandemin.
Olika företrädare för Centerpartiet försöker nu med näbbar och klor försvara sin position som landsbygdens försvarare. Jag förstår det för det är nog fler än jag som har svårt att se hur de lever upp till sådana förväntningar. De samtal som förs nu rimmar väl med ovan resonemang. Vi ska inte ha något. Inga skolor på landsbygden, inga badplatser runt om på ön. Tandvården på landsbygden ville de lägga ner. Landsbygdsutvecklingsplaner där Region Gotland har ansvar ska vi inte ha. Vi kan inte driva på i klimatfrågor, vi ska dra ner ambitionsnivån i VA-frågor, investera hälften så mycket och bli färre anställda.Vi ska inte dra igång några nya förebyggande insatser, inte fortsätta investera i film och minska vårt åtagande i Gotland Grönt Centrum. Nu vill de hellre jobba med att lägga ut driften av våra badhus externt, än att jobba med anläggningsstrategi och fritidspolitiskt program och nåt nytt badhus värt namnet ska vi inte ha inom överskådlig tid. Våra kulturinstitutioner får klara sig bäst de vill och ska vi ha kultur så är det bäst om den bekostas av någon annan.
Det är oroande. Utan visioner och vilja blir politik ingenting. Utan glädje och tro på att vi kan uppnå, något av eller nästan det vi vill (även om det tar tid), tappar många sugen. I en sådan anda kommer Gotland tappa mark. Vi konkurrerar med andra om kompetens, investeringar och nya medborgare. Andra regioner och kommuner kommer fortsätta framåt. Just nu har vi ett styre där de tycks ge upp det mesta.