Krönika
”Vi tränade hårt, men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganisera. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och också vilken underbar metod detta är för att skapa illusionen av framsteg medan den åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering”. Så skrev den romerska författaren Petronius för snart 2000 år sedan.
Citatet har bäring också på vår tid. I brist på tålamod och tillit tenderar vi att vilja söka de enkla lösningarna istället för att låta befintlig organisation möta de förändringar som sker. Min erfarenhet säger mig att omorganisationer sällan löser något reellt problem. Istället skapar det precis som Petronius konstaterade, kaos och ineffektivitet i väntan på att den nya organisationen ska börja fungera.
Detta har inte minst varit sant under pandemin när partier, inte sällan i efterhand, ropat på kraftfulla omorganisationer i svensk offentlig förvaltning. Sverige har en sund praxis och ordning med fristående myndigheter som bär ansvar för sitt område såväl under normala omständigheter som under kris och krig. Det resulterar i en tydlig ordning för hur landet ska styras och för att det är bästa tillgängliga kunskap som ska prägla de beslut som fattas och inte blöta fingrar som sträcks upp i luften för att se vartåt det blåser.
När pandemin blåst över hoppas jag att den ordningen består. Jag tror inte heller på tanken om statlig sjukvård. Visst finns det brister i vår sjukvård men vad som skulle lösas genom att politiker i Stockholm beslutade om gotländsk sjukvård har jag aldrig hört goda argument för. Däremot krävs en stabil finansiering och uppräkning av statsbidragen. Därför var det glädjande att se att Socialdemokraternas jämlikhetskommission också tagit fram ett förslag på det i veckan. Ska Regionerna klara sjukvårdsuppdraget med medicinsk och teknisk utveckling samt medborgarnas förväntningar på sjukvården krävs att staten tar ett allt större ekonomiskt ansvar för det.
Avslutningsvis kan jag konstatera att sjukvårdens och omsorgens personal verkar få nöja sig med applåderna för sin insats under pandemin. I Alliansens budget skar man ner löneutrymmet för Region Gotlands personal med 20 miljoner kronor nästa år. Vi Socialdemokrater prioriterar annorlunda. Applåder skapar möjligen stolthet men betalar inte räkningarna eller bygger större attraktivitet för yrket. Där krävs nu att vi på allvar prioriterar välfärdens medarbetare framåt.
Filip Reinhag (S)
Oppositionsråd