Krönika
Vissa saker är fullständigt omöjliga att ta in. Det är exempelvis helt ofattbart att kvinnor på hela jordklotet, utan undantag, förföljs år ut och år in, utsätts för ständiga övergrepp, våldtäkter, misshandel och dödas.
Våld mot kvinnor sker i hemmets lugna vrå bland nära och kära, på gator och torg och på alla andra ställen där kvinnor vistas.
Kvinnor måste vara den mest hotade och våldsutsatta befolkningsgrupp världen beskådat. Var kommer allt detta kvinnohat ifrån och hur är det ens möjligt att det kan fortgå?
Det är dessutom upp till kvinnorna själva att skydda sig och ta hand om konsekvenserna av den krigsförklaring som riktats mot dem. WHO uppskattar att var tredje kvinna i världen utsätts för fysiskt eller sexuellt våld under sin livstid, det är många miljarder kvinnor det.
Kvinnor flyr, gömmer sig och tvingas söka skydd för att undkomma sina förövare samtidigt som de måste lämna det liv de en gång hade.
Kvinnor uppmanas att hålla sig hemma kvällstid, låtsas prata med någon i mobilen när de promenerar, skicka ett sms när de kommit hem samt i övrigt svälja all förnedring och gå vidare.
Kvinnor organiserar på egen hand kvinnojourer, tjejjourer, telefonjourer och tillfälliga boenden för att ge kvinnor en tillflyktsort.
Många kvinnor byter sida när de möter en man för när man inte vet vem man ska vara rädd för är man rädd för alla. Till synes helt vanliga män kan visa sig vara förövare av värsta slag.
Varje gång man skriver om våld mot kvinnor måste man också tillägga att det givetvis inte gäller alla män och att även kvinnor kan vara våldsamma.
Att det inte handlar om alla män är det främsta motargumentet som används vid varje försök att ta upp en bredare diskussion om vad man ska göra åt denna helt hopplösa situation som kvinnor befinner sig i.
Många män känner sig kränkta, slår ifrån sig och tänker inte delta i någon kamp för kvinnors villkor när de själva är helt oskyldiga. Det har visat sig vara ett framgångsrikt sätt att ta död på debatten som snabbt ersätts av uppgivenhet tills nästa gång världen upprörs över ännu ett våldsdåd.
Det är märkligt för många engagerar sig för utsatta flyktingar fast de inte själva är flyktingar, många vill bidra till att minska fattigdomen fast vi inte är fattiga och så vidare.
Att engagera sig för våldsutsatta kvinnor fast man inte är kvinna eller utövar våld verkar däremot vara en svåröverkomlig barriär.
Alla män är ju trots allt omgivna av mödrar, systrar och döttrar som de borde anse vara värda ett bättre liv än att behöva känna sig rädda och hotade.