Krönika
När den här krönikan publiceras är riksdagens allmänna motionstid snart till ända. Det är alltid speciellt att skriva motioner. Även om en försvinnande liten andel faktiskt bifalls, fyller ju motionerna den funktionen att riksdagen behöver förhålla sig till det som anförs. Den här gången, mitt i en pandemi, var det särskilt svårt. Somligt är alltid aktuellt att motionera om, så länge frågorna är olösta. Jag tänker på klassiker, som färjetrafiken, långsiktigt hållbar energiförsörjning, ö-faktor i sjukvården, för att bara nämna några exempel. Men, vad behöver Gotland, och Sverige, specifikt post-Corona?
Jag har fått in en del förslag de senaste veckorna, flera av dem blev också motioner. Ett exempel är motionen som rör arbetsvillkor i välfärden. Pandemin har ju verkligen satt ljus på hur beroende vi alla är av kompetenta och uthålliga medarbetare i våra gemensamma verksamheter. Det är dock smärtsamt uppenbart att villkoren behöver förbättras, både i termer av lön och arbetsmiljö. Att motionera om det känns angeläget och helt riktigt.
Ett annat förslag som inkommit rör offentlig upphandling, för övrigt ett av mina älsklingsämnen, detta då det omsätter så oerhörda mängder av våra gemensamma resurser och ger en fantastisk möjlighet att främja goda villkor såväl ifråga om till exempel arbetsmiljö, som kostnad och klimatpåverkan. Motionen som kom till efter förslag som inkommit, handlar om att i samband med kommande upphandlingar ta särskild hänsyn till pandemins konsekvenser för företag, så att man fortfarande kan vara med och tävla, trots bekymmersamma siffror för året och förmodligen även nästkommande. Det är ju dessutom ett led i det som den socialdemokratiskt ledda regeringen lagt sig vinn om under hela pandemin – att rädda livskraftiga företag. Att ta särskild hänsyn till pandemins konsekvenser i samband med upphandling, är ytterligare ett sätt att göra just det.
Att minska smittspridningen har varit centralt genom pandemin, och det är ett perspektiv vi måste bära med oss framgent. Därtill måste förutsättningar ges att så småningom mötas igen, även om det måste ske på andra vis än vi är vana vid. Gotland är sedan tidigare en så kallad safe destination, ur säkerhetssynpunkt, men i framtiden borde vi bli det också i termer av hur vi tar hand om varandra ur smittsynpunkt, och kan fortsätta mötas på ett säkert sätt. Om detta handlar en annan motion. Jag vill rikta ett varmt tack till alla er som på olika vis engagerat er under den allmänna motionstiden. Era förslag och ert stöd är ovärderligt i att göra mesta möjliga av en av Gotlands röster i riksdagen.