Krönika
Det fanns en tid när det var viktigt att inte vara en hoppjerka. Att ständigt byta jobb såg inte bra ut på CV:n. Man skulle satsa på att vara kvar på samma ställe länge, företrädesvis i statens tjänst. Efter 30 år fick man en medalj alternativt en guldklocka för ”nit och redlighet i statens tjänst”.
Statens kaka var liten men säker och med de rätta egenskaperna, ärlighet, rättrådighet, och flit skulle man få sin belöning. Denna inställning gällde på alla delar av arbetsmarknaden och fortfarande delas det ut olika varianter av belöningar för lång och trogen tjänst.
Men det verkar ha blivit alltmer omodernt att tycka att ett tryggt jobb är något att ha.
För plötsligt ville alla, framförallt ungdomar, istället ha osäkra anställningar, projektjobb, timanställningar, sms-jobb och de ville byta jobb hela tiden. De vill också bo i andrahand, bo kvar hemma hos föräldrarna, på soffan hos en kompis, inneboende eller någon annanstans där de inte kan ha sina egna möbler. Unga vuxna påstods gilla att livet inte är inrutat utan fyllt av utmaningar, som det kallas när framtiden är oviss och tillvaron är allt annat än ljus.
Nämen, så kan det väl inte vara kanske ni invänder, ingen vill väl ha det så? Jo det verkar så det för det är precis på det sättet det har blivit. Någonstans måste det ha fattats beslut om att det är så vi ska ha det.
För inte är det väl någon högre makt eller slumpen som sett till att vi har en bostadsmarknad där det är stört omöjligt för allt fler att få en egen bostad? Att vi fått mängder av nya dåligt betalda och osäkra jobb har väl inte heller skett bara sådär utan vidare?
Givetvis inte, de beslut som lett fram till att vi befinner oss i osäkerhetens tidevarv på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden har fattats av politiker på kommunal, regional eller nationell nivå.
Om exempelvis regionerna inte vill ha en massa underbetald personal som kommer och går i sjukvården så kan de ändra på det. Om riksdagspartierna tog hemlösheten och bostadsbristen på allvar skulle de kunna göra något åt det.
Det finns alltid någon som har makt att ändra på det som inte fungerar.
Men istället för att göra något på riktigt så kommer det fler och fler dyra ”reformer” som håller liv i ojämlikheten. Hyran ska höjas ännu mer och det ska bli fler RUT-jobb. Nu ska man, det vill säga de som har en bostad att möblera, en pool att rengöra, ett fritidshus att bevaka och bohag som behöver fraktas bort, få göra RUT- avdrag utöver alla de tjänster som de redan får göra avdrag för.
Det är sorgligt.