Krönika
Du har så ”reit” i din insändare, Ernst Ahlgren. Det finns saker man vill säga men inte får sagt eftersom man inte uppfattar att man är en samhällelig del som vi alla är och därför använder som du uttrycker det ”det fria ordet”. Ja visst. Och det fria ordet har kommit att användas långt mer i vår tid än tidigare. Människor har blivit modigare när beslut tas över deras huvud och kommer deras vardag allt närmare. Men ibland skulle det vara skönt om jag visste vem som följer med på de olika tågen av vardag som berör oss alla utan att till varje pris kasta in partifärg. När jag deltog i Landsbygdsupproret upplevde jag starkt att jag hade fel färg, och ingen ställde frågan varför landsbygden var viktig, färgen tog överhanden. Det är alltför vanligt att man placerar folk i fack i stället för att skapa samarbete över alla gränser, blir en Greta.
Det är alltför enkelt att skriva in sig på någon facebooksida men inte ta itu med verkligheten. Numerär är viktigare än verklighet.
Förändringens vindar blåser. Det visar Dagens ros i lokalbladen. Behovet att uppfatta andras viljor och hjälpinsatser tilltar.
Jag är präglad av bondesamhället och kalkade stenväggar andaktsfullt strama eller snarare de påmålade bilderna. Kyrkan bosatte sig i mig och med den ängslan som så många av oss bär. En prägling inte helt lätt att avhysa. Efter ett år bosatt i ett land i inbördeskrig med ungdomar som fightades för demokrati och blev nedskjutna lärde jag mig att det enda sättet att bli människa är att öva sig i mod.
Nu behöver jag samma mod för att fightas inte bara för det ”fria ordet” men också en geriatrisk klinik på öns sjukhus. Vi får mycket för våra skattepengar, det är jag medveten om men tar man kloka beslut för den skenande framtiden.
Jag är just nu upptagen av ålderdom. Vi vet att rådjurstammen ökar med det gör också öns åldringsbefolkning. Rådjur kan man avliva men hur väljer man bland patienter på akuten eller i övriga vården. Upplevelser som vi gör när våra anhöriga hamnar på akuten är vitt skilda. Det behövs en öppen diskussion om framtida behov på många områden. Inte bara vägar och vatten, jobb eller löner, personal eller budget. Vi har en god hemsjukvård men bara på vardagar. Däremellan kommer helger. Om det finns en palliativ vård så talas det tyst om den. Hur strukturerna inom sjukvåden ser ut för oss som skall gå ur livet är okänt. Inga broschyrer sänds ut om åldringsvård i slutskedet. ”Det fria ordet” är nödvändigt, men mången gång också en människa bakom det.