Krönika
Skolan har varit i stort fokus i veckan. Jag tror att vi med fog kan förutsätta att den kommer vara det kommande månader i den politiska debatten på Gotland. Vi förtroendevalda kommer inom kort att få utredningen kring framtidens skola på Gotland presenterad för oss. Då påbörjas också ett intensivt arbete med att nagelfara utredningen analys och slutsatser, antaganden och lösningar för att vi på ett seriöst och ansvarsfullt sätt ska kunna ta ställning och besluta.
Skolans utmaningar är många. Såväl på nationell som lokal nivå. Sverige har världens mest marknadsorienterade skola efter reformerna sedan 90-talet. Frågan vi behöver ställa oss är om eleverna och personalen tjänat på reformerna. Har de fått en bättre eller sämre skola? Jag lutar åt det senare. I synnerhet har skolan tappat bort sitt kompensatoriska uppdrag. Det beror på systemfel i konstruktionen där elever delas upp och segregeras i allt högre utsträckning samtidigt som det är svårt att styra resurserna dit de skulle behövas bäst för att skolan återigen ska klara det kompensatoriska uppdraget. Detta är något som riksdagen behöver ta sig an men där de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna blockerar förändringar för att inte att riskera att stöta sig med privata skolföretag som i dag kan tjäna stora summor på att systemet bevaras intakt.
Den utredning som presenterats här på Gotland är delvis en konsekvens av denna struktur. Det fria skolvalet har medfört att landsbygdsskolorna valts bort till förmån för skolor i Visby. Med ett sviktande elevunderlag skapas svårigheter för bärkraftiga enheter som klarar kvaliteten. Lägger vi till prognoserna framåt gällande svårigheten att rekrytera legitimerade lärare inser nog vi alla att vi har en svår nöt att knäcka.
För skolan har också regionalpolitiska hänsyn inbyggt i sig. Inte sällan är skolan hjärtat i en socken. Mina egna barns skola där de stormtrivs ska enligt utredningen avvecklas. Det skapar oro och ilska i de socknar som nu påverkas, det är naturligt. Det skapar i egenskap av förälder självfallet oro när vanan och tryggheten ruckas på.
Som förtroendevald behöver dock många fler hänsyn tas i frågan. En oro jag känner är att tidsplanen är för snäv. Att vi inte kommer hinna förankra förslaget i tillräcklig utsträckning. Tänker alliansen med Centerpartiet i spetsen driva igenom utredningens förslag i dess helhet kommer det vara till ett högt politiskt pris. Att göra det utan att ha hunnit förankra sin syn och sina skäl kommer innebära att priset blir ännu högre. Det vore också dåligt att lämna föräldrar och barn stående med frågetecken om varför eventuella förändringar görs.