Allfåns
Joanna Abrahamsson tar i en krönika upp den av svenskar så älskade urgamla anakronismen Kungahuset. Trots alla partiers bekännelse till alla demokratiska värden och alla människors lika värde så kräver till exempel Hans Majestät Carl XVI:s inträde i riksdagshuset att landets främsta valda beslutsfattare reser sig upp hälsar honom med ett ”Eders kungliga höghet”. Detta alltså för en man som inte har någon som helst beslutsfunktion förutom till exempel hur de 145 miljonerna kungahuset har i bidrag ska fördelas inom familjen. Riksdagen får också avgöra om man vågar sända iväg honom utrikes i något sammanhang. Man vet ju aldrig riktigt vad han kan tänkas komma att säga. Han är inte heller betrodd med rösträtt men kan bevisligen bryta mot svensk lag utan att åtalas.
Enligt Google sjungs fortfarande Kungssången ibland med dess
Ur svenska hjärtans djup en gång
en samfälld och en enkel sång,
som går till kungen fram!
Var honom trofast och hans ätt,
gör kronan på hans hjässa lätt,
och all din tro till honom sätt,
du folk av frejdad stam!
Och visst är svenskarna trofasta honom och hans ätt. Det är en märkvärdighet bara att han visar sig. Eller någon annan av kungahuset. Som Victoria och före detta gymägaren Daniel Westling. Man vet ju inte riktigt vad som händer när en gymägare blir prins och kunglig höghet. Men något stort är det, för efteråt fick man inte längre säga du till den nybakade prinsen. Förstås inte heller till någon annan kunglighet. Det tog hus i helsike när Peter Jihde på sin tid duade den tio år yngre prins Carl Philip i TV. Något av en folkstorm utbröt i spalterna över denna sidvördnad.
Det stora med kungahuset framgår också av att Aftonbladet hade sex sidor om nyheten att Victoria var på smällen med Daniel. Det är som sagt stort bara att kungligheter visar sig. Inför ett besök på Gotland av Vickan och Danne hade en tidning ett upplysande reportage om var man lämpligen kunde ställa sig för bästa chans att få se och vinka till paret. Jag minns från min journalistiska grå forntid, att det i journalistavtalet fanns en paragraf att man inte kunde åläggas att utföra förnedrande uppdrag. Finns den kvar månne??
Kungligheter är stora redan innan dom ens är små. Stort eko i tidningarna – men också bara där – gav nyheten om att prinsessan Madelene nedkommit med ett flickebarn som döptes till Leonore. Men det fina ur gotländsk synvinkel var att hon utnämnts till Gotlands hertiginna. På ledarplats i Gotlänningen framfördes synpunkten att på ön borde instiftas en Leonore-bakelse. Den lilla varelsen kunde rent av förväntas medföra ett ekonomiskt uppsving för Gotland.
Ja, jevan ände!
Allfåns