Krönika
Politiska ideologier har dödförklarats och ansetts ha spelat ut sin roll i politiken många gånger
Men alla partier hävdar fortfarande att deras politik är baserad på en ideologisk övertygelse som utgör deras styråra. De är liberaler, konservativa, socialister, socialliberaler, socialkonservativa, marknadsliberala, moralkonservativa och i varierande grad nationalister.
Men det är inte mycket bevänt med den ideologiska styråran när väljarna sviker.
Att ha liberalismen som ledstjärna i politiken räcker exempelvis inte långt. När väljarstödet minskar för det parti, som till och med heter Liberalerna, så försöker de istället att hitta åtminstone en fråga som väljarna förhoppningsvis kan förknippa med just dem.
SD däremot viker aldrig en tum från sin syn på människor som har ett ursprung i andra länder, SD styrs av nationalism i alla lägen. När Åkesson twittrade om att det måste bli stopp för ”all invandring som utgör en social, kulturell eller ekonomisk belastning” blev Moderaterna förvånade!
Det hade varit ”välkommet om SD förklarade vilken invandringspolitik de faktiskt vill driva”, tyckte de. En lika förvånad Åkesson kontrade med att ”jag måste ha sagt samma sak minst tusen gånger.”
Men SD har inte några problem att ändra åsikt i andra starkt ideologiska frågor. För att få ihop det med M och KD måste de offra sig så numera gillar de vinster i välfärden, ogillar facket ännu mer och är positiva till att Sverige ansluter sig till NATO.
Man kan tycka att marknadshyror är en enkel ideologisk fråga. Tror man att marknaden klarar det mesta gillar man marknadshyror.
När alliansen vann valet 2006 sa en fastighetsägare till mig att nu hade de fått en regering som delade samma marknadsliberala dröm som de, vilket jag gjorde bäst i att acceptera.
Men före valet träffade jag Reinfeldt, Borg med flera. Nu jäklar går det åt skogen med hyrorna tänkte jag men de marknadsliberala partierna i alliansen ansåg helt överraskande att marknaden inte skulle härska på hyresmarknaden.
De ville visa ”att de inte hade dynamit i fickorna”. Dynamiten i detta fall utgjordes av marknadshyror.
Reinfeldt verkade istället utgå ifrån vad en majoritet av väljarna ansåg och de är starka motståndare till marknadshyror.
Så fick vi en S-ledd regering som bestämde de sig för att överge sin ideologiska hållning till marknaden. Den dynamiten hade vi kanske sluppit om Löfven hade fått lite tips av Reinfeldt om hur han lyckades övertyga både sitt eget parti samt C och L om att ge upp kraven på marknadshyror.
Ideologierna är kanske inte döda, men nog lever de på konstgjord andning.