Krönika
I veckan hade både vi Socialdemokrater och regionledningen digitalt möte med energiminister Anders Ygeman. Det var två positiva möten, kring förstärkning av kapacitet via kablar mellan fastlandet och Gotland. Nu väntar vi alla på den utredning Svenska kraftnät ska leverera på beställning av regeringen. Det är bra att regeringen och ministern är oerhört tydlig med att Gotland ska ha en säker, stabil, trygg och robust elförsörjning över tid. Det ger en tydlig riktning och ansvar kan utkrävas. Uppdraget till Svenska kraftnät är givet utifrån det och svar väntas till årsskiftet.
Positivt också att Ygeman tydligt såg att regeringen behöver bidra både i dialogen med Energimyndigheten och för att få andra myndigheter att se sin del i Energipiloten. Tyvärr har Alliansen ägnat mycket tid åt att invänta mer pengar från nationellt håll. Det har i mina ögon gjort att vi inte rört oss framåt ens i takt med andra kommuner och regioner. Det är olyckligt. Istället borde vi dragit igång vår del direkt och på så sätt visat att vi är redo.
I Fullmäktige i måndags deltog vi digitalt. Jag gillar formen. Det blir lite lugnare på något vis och kan leda till mer av samtal än debatt vilket jag tror kan vara av värde. Särskilt i frågor av mer komplex art. Jag (tillsammans med andra) hade lagt en motion om att tydligt utgå från Agenda 2030 i vårt arbete i Region Gotland. Tidskriften Dagens Samhälle rankar varje år de kommuner och större städer som jobbar bäst utifrån de globala målen. Gotland finns inte med på någon sådan toppranking i dag. Regeringens samordnare Gabriel Wikström menar, också i Dagens Samhälle, att större ansvar behöver tas av kommunstyrelse- och regionstyrelseordföranden runt om i landet för att vi ska klara uppnå målen. Vinster av att jobba utifrån den helhet av mål som finns där är bland annat mindre stuprör, mer samarbete och helhet för delar. Det vore värdefullt för Region Gotland, som trots såklart goda insatser, fortfarande har för lite av förvaltningsövergripande samarbete. Alliansen röstade ner min och vår motion. De vill inte ta ökat ansvar för hur vi tar oss an de globala målen. Det är också olyckligt.
Ganska ofta är det som att det bara ska sägas nej. Kommer vi i oppositionen med förslag eller tankar som syftar till förbättring eller utveckling (för den intentionen har vi ju alla som jobbar med politik) så säger de nej. Det är tråkigt och dränerande. Och olyckligt även det.