Krönika
Häromdagen var Region Gotlands ekonomiska resultat för 2020 klart. 155 miljoner kronor plus för helheten. Nämnderna gör ett överskott på 29 miljoner kronor. Det är bra. Det goda resultatet är en direkt följd av att vi har en socialdemokratiskt ledd regering som så tydligt sett behoven i regioner och kommuner och utifrån det inte bara fullt ut kompenserat utan överkompenserat svensk välfärd.
Den S-ledda regeringen har gett oss nära tre gånger så mycket statsbidrag som vi förlorat i skatteintäkter. Skatteintäkterna på Gotland har minskat med 60 miljoner kronor och vi har fått 170 miljoner av den S-ledda regeringen. Utöver det har vi fått 67 miljoner kronor för att fullt ut ersätta alla våra sjukfrånvarokostnader och 71 miljoner kronor för att ersätta merkostnader inom hälso- och sjukvården. Det är ju enorma summor. Enkel matematik visar att utan dessa tillskott hade det ekonomiska resultatet inte varit bra. Tvärtom närmare så som det såg ut att bli efter delår ett. Då visade prognosen för nämnderna på ett rekordstort underskott om -194 miljoner. Liknande prognoser som då har vi tidigare inte sett. Det var före pandemin, före ökade statsbidrag. Det var innan vi kunde peka på pandemin och låta den stå i vägen för analyser och rimliga slutsatser. Jag hoppas verkligen att viljan nu är stor från alla håll att på ett seriöst sätt undersöka hur verksamheterna egentligen gått. Utan statsbidragen - var hade vi varit då. Vi behöver förstå det för att kunna fatta rätt beslut framåt kring våra verksamheter och dess resurser.
Det finns orosmoln. Skolan är ett. Nu finns beslutet att skolorganisationen i stort sett blir kvar så som den är. Detta till glädje för många familjer och barn. Samtidigt tolkar jag skolledares agerande under processen som uttryck för oro. Denna är viktig att lyssna på och möta. Barn- och utbildningsnämndens ordförandes hantering av processen ger mig inte lugn. Inte heller oredan i Alliansen. Att göra gott för skolan nu kommer innebära viktig dialog med skolledare och verksamhet. Dialog och förståelse är inte styrets starka sida. Att man dessutom ligger kvar med besparingar på skolan, med rent av mindre resurser än för 2020, kommer riskera helheten.
Ytterligare orosmoln är effekterna av pandemin. Fler framöver riskerar att hamna långt från arbete och aktivitet. Utanförskap kostar för individen, för barn i fattiga hushåll och för samhället. Här krävs insatser. Förebyggande såväl som reaktiva. Vi lade förslag kring förebyggande insatser i samband med budget men det röstade Alliansen och SD ner. Att jobba förebyggande, koordinerat och samordnat utifrån kunskap om ökad otrygghet, ökad arbetslöshet, ökande försörjningsstöd, ökat antal orosanmälningar, ökat behov av sociala bostäder och bostäder för de med låga inkomster, ökad känsla av otrygghet och inte minst risken att fler inte kommer klara skola och gymnasium är inte Alliansens bästa gren. Nästan aldrig kommer politiska initiativ för att möta komplexa problem. Att styra och leda kräver hårt jobb och nyfikenhet. Ansvaret vilar tungt på den som tagit på sig ledarskap.