Krönika
I torsdags vaknade vi till en ny värld. Efter att Rysslands diktator Vladimir Putin klampat runt som en mobbare av klassiskt snitt och hotat och skrämt sin omvärld sattes så hans plan i verket. En plan som med stor sannolikhet varit beslutad sedan länge. Rysslands löften och garantier om att man inte avser invadera Ukraina utan önskar diplomatiska lösningar på den så kallade kris man själv initierat visade sig bara vara tomma ord och tirader av lögner.
Ledare efter ledare har i många veckor vädjat till Putin att besinna sig, flytta de militära trupper han ställt upp längs med hela Ukrainas gräns och sätta sig vid förhandlingsbordet. Man har vädjat förgäves.
Först och främst går mina tankar till det ukrainska folket. Jag hade för några år sedan förmånen att få besöka Ukraina. Jag mötte ett vänligt, generöst och gästfritt folk och jag kan inte föreställa mig den rädsla och ovisshet många av dem nu känner. När den här krönikan skrivs vid lunchtid den 24:e februari har den ryska flaggan hissats vid kraftstationen i Kakhovka. En plats jag sett med egna ögon och redan då fanns en uppenbar oro hos många jag träffade att Ryssland inte skulle nöja sig med den olagliga ockupationen av Krim.
Krigets första offer är sanningen och vi ser ett ökat flöde av desinformation i sociala medier orkestrerade från Ryssland. Det är värt att påminna om att den kris som utspelat sig under en tid nu är ensidigt startad och driven av Ryssland. Det finns bara en part som önskat och beslutat om en militär konflikt och det är Putin och hans närmaste krets.
Rysslands agerande kommer få stora konsekvenser för den europeiska säkerhetsordningen men också för den globala. Man frånträder den era av diplomati och önskan om fred som präglat perioden efter andra världskriget. Man väljer istället en väg av krig och vapenmakt för att flytta fram sina positioner. Man angriper självständiga och fredliga stater med militär makt. Det kan aldrig accepteras.
De sanktioner som EU, Storbritannien och USA fattade beslut om innan invasionen har när denna krönika publiceras sannolikt följts av fler och mer kännbara. Det är nödvändigt att världen gemensamt och beslutsamt står upp mot de imperialistiska och tyranniska ambitioner som Putin uppvisar.
Händelserna föranleder också en god portion eftertanke på hemmaplan. Vi behöver stärka motståndskraften och vår egen förmåga brett och långsiktigt. Detta både vad gäller det militära, civila och psykologiska försvaret. Därtill behöver Sverige värna sin tradition och position i världen som diplomatisk makt. Sverige skall alltid arbeta för diplomati och nedrustning.
Torsdagen den 24:e februari är en dag som kommer gå till historien som en sorgens dag.
Filip Reinhag (S), oppositionsråd