Krönika
Händelser kan ses från olika håll. Vill man göra tidningsläsare upprörda väljer man en träffsäker vinkel. Men en vinkel kan ofta vara den omvända som fallet i GT 30/10” En man som skulle visa sig smittad flyttades till Hemse äldreboende innan provsvar var klar”.
Hur tas nya personer emot när de anländer till Hemses kortis? Oavsett eventuell smitta. Isolerar man en korttidsgäst tills man säkrat personen ifråga? Den frågan borde man ställt till ansvarig person.
Ett jag lärt under pandemin är att man själv någon gång måste befinna sig i sjukvården eller äldrevården för att kunna ställa de rätta frågorna. Möta olika vårdformer i verkligheten för att se hur de är rustade. På vilket sätt man arbetar kring patienter på mottagningar och på avdelningar, hur man utför ett arbete kring äldre som hamnar på olika boenden under pandemin. Lika bemötande är det aldrig och det finns anledning att undersöka skillnader och orsaker. Är det skillnad på privat eller kommunal vård. Hyrpersonal eller fastanställda?
Jag följde en anhörig från en sjukhusavdelning till korttidsboende på Korpen. Själv bar jag munskydd och handskar. Man ringer på en dörr. Ut kommer personal med visir. När jag hjälper den anhörige ur en taxi som inte är gjord för gamla ben,(man får inte sitta fram i en taxi) skuffar personalen bort mig och säger att jag måste hålla avstånd trots munskydd.
Innan jag hinner blinka är den anhörige försvunnen. Per telefon inser jag att hen förts in i eget rum och covidaprov omgående tagits. Sedan börjar det svåra för den gamle. Hen ser under två dygn bara personal med visir som sätter in mat på papptallrikar med plastbestick tills covidasvaret kommit. Medan vi som bara ser en stängd dörr per telefon försöker hålla modet uppe, eftersom hen upplever det hela som ett fängelse. Vid flytt är det tänkt att skydda övriga boende för att senare umgås vid matbordet eller i träningslokalen.
Sedan försommaren har jag passerat olika specialiteter på sjukhuset, operationssalar, uppvak etcetera Ibland sökt vårdcentral. Ingen personal hanterar skyddsutrustning lika. Ofta inget skydd alls på ansikten eller så bär man munskydd eller visir men aldrig munsskydd och visir på samma gång. Sökt andra sjukhus, åkt färja, mött egna barn, vänner ofta varit den enda i församlingen som burit munskydd. Tagit covidprov två gånger för att säkra personal som opererar, har jag gjort. Men ett säkert covidprov varar så länge du inte möter en smittad människa eller utsätter dig för samhällsmitta. Finns den på färjan, i Foleboden, eller på apoteket?
Hur hanterar vi alla den smitta som finns, det är själva frågan?