Krönika
För varje år som går blir man som åldring vare sig man är 70 + eller äldreäldre allt mer orolig av vad som kan tänkas vänta oss i åldringsvården och inte blir jag lugnad av den pågående dragkampen om framtida äldreomsorg. Vad menas med omsorg? Är liberal omsorg detsamma som socialdemokratisk omsorg? Har alla partier en gemensam nämnare när det gäller åldringsvård?
Ett vet jag antigen dör jag till följd av hjärta, hjärna eller cancer. Fram till avgörandet sker åldersförändringar. Under den tiden skall jag kunna hantera vardagen om jag vill undvika kommunalt äldreboende eller boende i privat regi. Och det vill jag, för debatten avslöjar att det inte kommer att bli så kul. Är man van att laga god mat blir tanken frustrerande. Har man fått hem en anhörig 5 kilo lättare efter sjukhusboende och eftervård, så hyser man mindre tilltro till matintag i framtiden.
Sviker en gör sakta ögon och öron. Har man tillgång till ögonvård så vet man att den rullar på stadigt och håller synen under kontroll. Sämre är det med hörselvården. Den är inte bara bedrövlig utan under all kritik. Ja, kanske inte för den som får tillgång till en hörapparat men att det skall ta två år att få prova in en sådan är fullständigt oförståeligt. Man får en remiss och med den ett besked att man kan komma ifråga om ett år. Om man inte vill åka till en privatklinik i Stockholm 3 gånger med betald resa. Efter ett år ringer jag och får besked att man tagit alla i kösystemet som inte är 70+ för att man har samma väntrum som andra specialiteter. Att jag sprungit runt på sjukhuset under hela pandemin är ingen på hörselvården som frågar efter. När jag ringer på nytt efter ett och ett halvt år får jag veta att jag står i kö 2021 men avstår att lyssna till sköterskans försvarstal. Det är ju inte hennes bord, utan sjukvårdspolitikernas som uppenbarligen ger fullkomligt fadderrullan i hörselvården.
Jag är ett öronbarn som dåtidens läkekonst förstörde trumhinnorna på genom att sticka hål på dem. Å andra sidan kan det va skönt att slippa höra upprepningen om covid, människors slarv, vad det innebär. Inte mycket är uppmuntrande.
Om hjärtat sviker vet jag att hjärtvården på ön är utmärkt. Vad gäller hjärnan och dess vård vid propp eller stroke har jag ingen kunskap om i nutid. Cancervården är snabb och utmärkt men inget säger att man inte dör ändå.
Det vi alla fasar för även om jag inte kan tala för gemene man är alzheimer sjukdom. Hur kommer demensboenden att se ut och fungera i framtiden när halva befolkningen blivit äldre och fler behöver hjälp. Skötseln under pandemin har vi nu facit kring och den är knappast human. Får man önska sin egen förstående död så är kanske hjärtstopp det bästa.