Krönika
Snart kommer beskedet om hur den svenska sommaren kommer att se ut. Vädret tycks bli fantastiskt, liksom så många somrar förr. Däremot blir vi sannolikt långt färre på ön i sommar än på länge. Om restriktionerna inte lättar alls, blir det väldigt ödsligt. I så fall ett dråpslag mot en av öns starkaste näringar, besöksnäringen.
Samtidigt måste liv och hälsa prioriteras, smittspridningen hållas under kontroll. Det vi upplever i Sverige, där grundskolorna är öppna och vi som inte tillhör riskgrupper har en relativt stor rörelsefrihet, om än under annorlunda former, väcker reaktioner runtom i världen.
Själv känner jag mig trygg med bedömningarna från professionen, så väl inom sjukvården, som hos ansvariga myndigheter. Den svenska strategin kräver emellertid mer av oss var och en. Den kräver uthållighet, och omsorg om varandra. Vår relativa frihet kräver att vi tar eget ansvar för att inte resa om det kan undvikas, att iaktta striktare hygienrutiner och att vi skyddar våra riskgrupper.
Jag har anhöriga i andra länder. I Belgien har landet varit i stort sett nedstängt i många veckor, med allt vad det innebär. Föräldrarna arbetar hemifrån, sida vid sida med barn som inte varit i förskola eller skola på evigheter. Lekplatser är otillåten mark och den som råkar ha ens pytteliten gräsplätt att rasa av sig på, kan skatta sig lycklig. En bekant till familjen bötfälls för att ha försökt lämna kommunen hon bor i utan tillräckligt starkt skäl. Prognosen för när ”allt” ska normaliseras är förhållandevis dyster.
För mig framstår det som att Belgien valt en annan väg, mer av genuint ingripande åtgärder, mindre av frihet under ansvar. Vilket land som valt rätt strategi är i nuläget omöjligt att säga, men jag kan inte undgå att känna lättnad och glädje över att vara verksam i Sverige, där vägen genom krisen känns rimlig och väl avvägd.
Många jobb – hundratusentals hittills – har räddats tack vare regeringens räddningspaket och det medför så klart att vi står starkare i den omvälvande tid som väntar oss när vi ska påbörja återställningen när krisen väl blåst över. För egen del fortsätter jag att efterfråga insatser som lindrar också i de branscher som fortfarande inte fullt ut träffats av de räddningspaket som hittills presenterats. Beskedet från regeringen har ju varit att rädda så många livskraftiga jobb och företag som möjligt, och sedan gammalt ligger strategin om att hela landet ska leva fast. Då torde ett stöd som möter de platser som har mer säsongsbundna kassaflöden vara prioriterade. Håll i, håll ut, och tvätta händerna!