Krönika
Att det skulle bli så svårt att bli gammal. Jag har ju sett vad som händer med en människa som blir orkeslös och tagit hand om alla åldringsförändringar i kropp som sinne men inte insett att jag själv blir äldre. Att jag dessutom blir svagare.
Och kraftlös. Inte ens barnen har förstått att jag också blivit gammal. Jag har ju skött deras pappa dag och natt. Inte bett om hjälp mer än nöden krävde. Men knappast blivit yngre själv. Ökade hastigheten gjorde jag trots det, och så poff så ringer inga klockor. Inga dagliga tvättar. Matlagning. Det blev tyst och stilla. Det enda som hörs är skrik och svordomar.
Ja det är jag som skriker och förbannar alla skruvlock jag inte kan skruva loss. Vare sig det är youghurt, trombyl eller mjölk. Jag kan inte. Har ingen kraft i handen och som den gode maken gjorde öppnade filpaket med tänderna, det tänker jag inte utföra. Jag svär men det hjälper inte. Letar i verkstan efter rörtång. Den räcker till matvaror och dricksflaskor men inte till dunkar med ogräsmedel. Ibland åker jag in till Snicken för att fråga det ena och det andra. Lite vilset.
Jag har en hel snickarverkstad maken lämnade efter sig. Jag gick ju bara in och sa, jag behöver en mutter eller en laddad skruvdragare eller, eller…..Vi borde ha gått igenom den tillsammans. Vi har ju arbetat ihop på gården.
En gång på tiden snickrade jag alla lammgrindar till samtliga fållor. Låg på backen med hammare och spik och en elsåg med sladd jag kunde hantera. Nu står jag där och tittar i makens hyllor och undrar vad alla maskiner är till för. Ock ,ock… vilken laddare som är till för vilken maskin. Jag åker till gambonden Bertil som hjälpt oss över åren och frågar om han kan ge mig en lektion.
Vi får ihop samtliga skruvdragare med laddare. Jag lär mig skilja på en stenborr och en träborr. Hittar en liten slipmaskin men inte någon ask med extra olika huvuden. Jag har ju sandsten i trädgården efter pappa Albin. Jag kan göra en egen gravsten, tänker jag. Hittar verktyg från forna tider som man gröpte ur träfigurer med. Han har maken i sina gömmor. Va bra tänkte jag.
Sandsten är mjukt. Det går bra att rita i bara man inte rappar. Åker till järnhandeln i stan med min lilla maskin och frågar efter små sliphuvuden för sten. Det fanns naturligtvis allt som jag inte hade nytta av.
Så här gör du E med den där elslipen, säger vännen Åsa. Ritar upp bokstaven E och visar på strecket i mitten på E:et. Ingen maskin där för då rappar du ut över. Men hur gör man G och D. Rundade bokstäver med för brett slipblad.? Ta en spetsig skruvmejsel.
Och vad gör man med övriga maskiner? Finns det snickerikurser för gamla källingar. Har mer nytta av det än datateknik. Datorer fyllda med onödigheter får jag långsamt hjärnblödning av. Lock på dunkar får man leta upp en manlig granne till. Det blir ett spring. Design för alla är bortglömt.