Krönika
Fick förra veckan en dragning av hur upphandlingsprocessen fungerat i region Stockholm under pandemin eftersom jag är revisor. Det var oerhört lärorikt att få en inblick hur verksamheten hanterat situationen och hur marknaden fungerar när alla jagar samma sjukvårdsmaterial. När efterfrågan är större än tillgången så passar marknaden på att höja priset. Region Stockholm samordnade sina resurser och alla drog åt samma håll vilket innebar att regionen inte under någon dag hade brist på sjukvårdsmaterial, även om det ibland handlade om timmar. Den främsta bristen handlade om att statliga myndigheter inte har den beslutsförhet som krävs i svåra situationer. Myndigheternas mandat i krissituationer behöver ses över. Det leder inte till att staten behöver ta över ansvaret för sjukvården utan regionerna hade ett bra samarbete under ledningar av Sveriges Kommuner och Regioner, SKR. Tyvärr så ser vi samma tendenser nu när vi skall få vårt vaccin.
Hans-Erik Svensson mer känd som Kea har lämnat oss. Han var en stridbar man och en tydlig symbol för den fackliga rörelsen. Under 1980-talet så hade jag närvarorätt i den socialdemokratiska kommunstyrelsegruppen där Kea var en av ledamöterna. Han var inte alltid överens med majoriteten i S-gruppen och Kea valde sin egen väg i olika frågor vilket inte var så populärt när vi hade som princip att majoriteten bestämde. När vi skulle välja ny riksdagsledamot efter Per-Axel Nilsson så ställdes Ulla Pettersson mot fackets man Kea. Ulla Pettersson vann knappt och en av förklaringarna var att Kommunals tolv ombud röstade på Ulla Pettersson. Jag var då ordförande i Kommunal och vi bröt den fackliga enigheten. Det innebar några frostiga år mellan Kea och mig, men vi fick en bra relation efter några år då han satt i LO-distriktets styrelse där jag också var ordförande. Jag vill hedra Kea för hans genuina kamp för de svaga och utsatta i samhället och sitt djupa fackliga och politiska engagemang.
Läste Martin Nyströms artikel i Dagens Nyheter om musikåret 1971 och att skribenten ansåg att de mest klassiska skivorna som släpptes var 1971. Det har varit min åsikt under lång tid och det är kul att få medhåll. Av alla de skivor som räknades upp har jag de flesta och nu skall jag kolla upp de jag inte hört om de också skall räknas in i min skara av klassiska album från 1971. Mina absoluta höjdpunkter är Roling Stones: Sticky Fingers, Led Zeppelin: IV, Yes: The Yes Album, The Who: Who’s next, och David Bowie: Honky Dory. Ja de var tider de.