Krönika
(Åsikterna i texten är skribentens egna och speglar inte nödvändigtvis Gotlands Folkblads hållning.)
Liberalerna ligger risigt till i opinionen och lever i politisk skugga. Den nystart som partiledarbytet skulle innebära har uteblivit.
En granskning av partiet som SvD gjort visar att Sabuni överlåtit till ett antal före detta L-profiler att formulera partiets politik på de PR-byråer de numera återfinns.
Men ingen gammal partiräv i PR-branschen har lyckats ändra på väljarnas ljumma intresse för L.
Partiledningen har balanserat på slak lina. I ledningen sitter många av de som var motståndare till januariavtalet, de sitter nu fastsurrade vid detta avtal.
De försöker ibland slingra sig loss genom att ena sig med oppositionen i frågor som kan få deras samarbetspartners från januari på fall.
Enligt de senaste väljarundersökningarna har förtroendet för deras gamla paradgren, skolfrågor, minskat.
”Vi har gått från att vara ett enfrågeparti till ett nollfrågeparti”, säger en anonym källa till Aftonbladet.
Tänk om det hade varit sant ändå. Men de har ju olyckligtvis skaffat sig en ny paradgren, marknadshyror.
Med uppbackning av sina 2,7 procent av väljarna tvingar de ihop med C regeringen att mot bättre vetande låta marknaden härja fritt på delar av hyresmarknaden.
Liberalerna hade på den tiden de hette Folkpartiet ett stort stöd, som mest fick de 24,4 procent i ett riksdagsval. Folkpartiledaren Bertil Ohlin utvecklade partiets socialliberala inriktning, en fri ekonomi skulle förenas med omsorg om de svaga.
Nu har de inte bara bytt namn utan också politik. De ger sig på hyresmarknaden med syfte att säkerställa att de betalningsstarka får tillgång till bostäder. Omsorgen om de mindre bemedlade har man övergivit.
Bertil Ohlin räddade oss ifrån marknadshyror. Ohlin var upprörd över att den dåvarande S-regeringen inte tänkte dra in en del av fastighetsägarnas vinster i samband med försöket att avveckla den dåvarande hyresregleringen. Så FP varnade för de stora hyreshöjningar som skulle följa av en fri hyressättning och Erlander drog tillbaka förslaget.
Nationalekonomen Assar Lindbeck har kämpat i årtionden för att avskaffa ”hyreskontrollen” som han kallar den modell vi har för att människor ska ha råd att hyra en bostad.
Avreglering kräver reglering ansåg han, annars får fastighetsägarna för mycket pengar.
Lindbeck lanserade en ”reversmetod”. Fastighetsägaren skulle ge hyresgästen ett skuldebrev när hyran höjdes. Hyresgästen skulle i sin tur kunna använda den för att betala den högre hyran.
Vår modell med hyresförhandlingar syftar till samma sak. Fastighetsägarna får behålla en del och hyresgästen skyddas mot oskäliga hyreshöjningar.
Alla borde vara glada.