Krönika
Jag har diskuterat LAS på längden och tvären de senaste veckorna, och ändå är jag långt ifrån färdig. Jag tycker att såväl statsminister Stefan Löfven (S) som arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) har varit exceptionellt tydliga med vad de anser om utredningens slutsatser, men ändå får jag höra från oroliga medmänniskor att man svävar i ovisshet om vad Socialdemokraterna tycker om det som felaktigt kommit att benämnas som ett lagförslag.
Med risk för att anklagas för hårklyverier, vill jag ändå säga att LAS-utredningen inte är något lagförslag. Det ligger – tack och lov - inte på riksdagens bord för avgörande. Däremot finns det givetvis risk att delar av utredningen hamnar där, om parterna inte kommer överens.
Jag vill inget hellre än att parterna ska komma överens och jag har gott hopp om att så kommer att ske. Kommer parterna överens, är det den överenskommelsen som ska gälla, inte utredningens. Den svenska modellen, där arbetsmarknadens parter gör upp om spelreglerna, har tjänat Sverige oerhört väl, och det är min genuina förhoppning att så ska vara fallet även framåt.
Balansen mellan parterna skulle inte rubbas vid en översyn av LAS. När nu utredningen är klar, konstaterar statsminister Stefan Löfven (S): ”Vi har bett om en utredning, där står både om turordning, balans mellan parterna och att vi inte ska ha godtyckliga uppsägningar. Sedan får en utredare ett uppdrag och lägger sitt förslag, och nu konstaterar vi, att balansen mellan parterna har man inte lyckats upprätthålla”.
Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) kommenterar i samma anda: ” Utredningen går väldigt långt i arbetsgivarnas möjlighet till flexibilitet, medan den inte går lika långt när det gäller förslag som ger löntagarna rätt till ökad kompetensutveckling och trygghet”. Tydligare än så kan det knappast bli: balansen upprätthålls inte, vilket är en förutsättning om S ska reformera LAS.
Jag är socialdemokrat och har fått förtroendet att företräda Socialdemokraterna i Sveriges Riksdag. Det innebär att jag har en skyldighet att stå upp för den svenska modellen, där parterna gör upp om reglerna på svensk arbetsmarknad. Om parterna inte skulle komma överens väntar hårda politiska förhandlingar mellan regeringen och samarbetspartierna senare i höst. Socialdemokraternas budskap är tydligt; vi kommer aldrig att medverka till ensidiga försämringar av löntagarnas trygghet. Det är alltjämt min övertygelse att det samlade Sverige, med parterna i spetsen, kan långt bättre än det utredningen föreslår.