Krönika
Så har vi då, även här, fått regionala allmänna råd. Med oerhört snabb ökning av smittspridningen så var det nödvändigt, och i min mening något sent. Redan veckan före såg vi vart vi var på väg. Sjukvården på Gotland är utsatt. Litenheten och ö-läget gör att vi mer än kanske någon annan region behöver plana ut den där kurvan av smittade och sjuka i behov av vård. Nu gäller det för oss alla att stanna hemma när vi inte måste till exempel handla. De digitala mötena börjar kännas okej. Träningskortet jag betalar för får fortsätta vila, inte en dag på gymmet sedan mars. Det får fortsätta så och det gäller nu oss alla. I fotbollsklubben jag är med och leder har vi beslutat att all träning för barn upp till 15 år ska ske utomhus och för de äldre ställs träningarna in. Vi alla har att göra uppoffringar nu. Vi kan alla drabbas. Julen är i antågande och jag tror att många med mig vill se barn och barnbarn då.
På måndag hålls digitalt fullmäktige om budget. Det kan ta tid. Det är ändå viktigt att vi kan diskutera och föra fram de olika alternativ för Region Gotlands budgetår -21 vi ser inom partierna. För oss Socialdemokrater kommer som vanligt välfärden först. Största skillnaden i vår budget, jämfört med den Alliansen lägger (som väntas få stöd från SD) är att vi inte vill att nämnder och förvaltningar just nu, i pandemi och knepig tid, ska jobba med besparingar. Istället bör de ha fokus på verksamheten. Sent budgetbeslut som det blir, riskerar leda till kortsiktiga och ogenomtänkta besparingar. Det tror vi är olyckligt. Vi vill inte att skolan ska spara. Vi är i en tuff tid med utredningen kring skolorganisationen på bordet. Det tycks inte finnas majoritet för skolnedläggningar tack och lov. Vår budget tar höjd för det och ger drygt 11 miljoner kronor mer till gotländsk skola. Alliansen har inte lyckats tänka om och riskerar stå med ett ofinansierat beslut, om skolnedläggningar enligt förslaget inte blir genomförda.
Somliga lärare och rektorer anser att vi i politiken inte ser fördelarna med förslaget. En del tycker att vi fegar ur. Inget av det stämmer. Strikt organisatoriskt förstår jag att det är mer praktiskt att organisera och bemanna större enheter. Vårt ansvar som politiker är dock bredare. Vi behöver väga in mer i våra beslut. Till exempel hur vi gotlänningar bor, lever och verkar. Att vi gotlänningar är bosatta över hela ön är en utmaning för organisationen av förskola och skola. Samtidigt är det en förutsättning för en levande landsbygd. En levande landsbygd är en förutsättning för utveckling och tillväxt. Föräldrars vardag och möjligheten att bo och leva över hela ön är viktig, särskilt när vi också vill bli fler. Återigen har alla samtal med föräldrar och pedagoger jag deltagit i, över hela ön, gjort att den där stoltheten växer. Lärare och föräldrar tillsammans är stolta över det som är skolan och lärandet. Bygdernas engagemang. Det är så lätt att se och förstå att vi har många riktigt attraktiva platser runt om på ön där fler kan bo och leva. Det ska vi vara riktigt rädda om. En nedlagd skola öppnas inte igen. Små sammanhang är mer riktigt, rätt och modernt nu än någonsin.