Krönika
Hur är det egentligen bevänt med människosynen bland de traditionellt borgerliga partierna? Jag är uppriktigt oroad. (Ifråga om Sverigedemokraterna undrar jag inte ens.) Centerpartiets ungdomsförbund har varit förkrossande tydliga med vad de anser om erfarenhet och ålder, genom sitt angrepp mot alla ”Britt-Maries” på arbetsmarknaden. Bland andra Filip Reinhag (S) har förtjänstfullt redogjort för hur viktig varje arbetsplats egen Britt-Marie faktiskt är, för den stabilitet och styrka hon står för, och för hur viktig hon är i introduktionen av de nya på jobbet.
Pandemin har även den satt ljus på hur Britt-Marie och hennes kollegor är fullkomligt oundgängliga för att vi alla ska kunna ta del av välfärden när vi behöver den. Pandemin har också satt ljus på att villkoren för Britt-Marie och hennes kollegor snarare måste förbättras, än att hon och hennes generationskamrater ska kastas ut på en osäker arbetsmarknad, för att några borgerliga debattörer gravt underskattar en arbetsinsats som dessutom inleddes långt innan de var födda.
Fruktansvärt ovärdigt Sverige, med den svenska modell vi har, som borgat för fred på arbetsmarknaden under lång tid, och där vi vet att trygga människor vågar mer. Synen på medmänniskan, kollegan, är det riktigt problematiska, och där hoppas jag att borgerliga debattörer kommer att visa på motsatsen fram över.
Det är dock förmodligen att hoppas på för mycket. Det är helt klart så att det är skillnad på folk och folk. Ulf Kristersson yttrade nyligen att han siktar på en regering, där ministrarna ska vara mer av ”auktoriteter”. Det har spekulerats om att han egentligen menade ”auktoritära”, och jag vet knappt vilket som är värst.
Men, klart är att det lyser av klassförakt. När Kristersson önskar sig fler ”auktoriteter”, önskar han också mer av elit, av examina och titlar. Behövs det i en regering? Både ja och nej. Det är finns inget kompetenskrav i politiken. Det är lite av det fina i kråksången. Du väljs till folkets företrädare för att du anses representera ditt partis politik och din valkrets på lämpligt sätt.
Att en minister kommer från arbetarklassen, att en statsminister har varit svetsare, är ett styrkebesked för den svenska modellen, där socialdemokratin under generationer kämpat för att varje barn ska kunna bli det han eller hon vill. Sjuksköterska, statsminister eller svetsare.
Att nuvarande regering är brokig, med en blandning av erfarenheter, ger bredd och markkontakt. Det behöver Sverige snarare mer än mindre av. Förhoppningsvis fortsätter svenska väljare att premiera det, även i nästa val.