Könika
När världen åter styrs av gubbs, tar de ifrån kvinnor rättigheter de under århundraden har eftersträvat medan de själva skor sig på populasen. De kallar sig katolska och ortodoxa kristna. Israels Netanyahu som jude är inte bättre och herrarna rättfärdigar sig med hjälp av sin religion. Så och Putin.
Inte bara kvinnofrigörelse har vi eftersträvat utan också mänsklig frigörelse i tron att män och kvinnor har lika värde i sitt hem, i en organisation eller stat, men så man bedrar sig. Länge trodde kvinnor så och följde gängse regler. I ett huj slog dörren igen i Polen. I Saudiarabien och andra arabländer har den aldrig öppnats. Så är också spelreglerna i männens organisation andra. Och språket. Män tar lätt tillbaka vad som utlovats och kvinnor står där med tvättade halsar. Kvinnor fostras till snällhet, i borgarklassen belevat, när de borde fostras till ständigt uppror.
Tar världskyrkorna i sin tur till storsläggan mot kvinnoförtryck, våld i hemmet och aborträtt eller ekonomisk självständighet? Självklart inte. Inom hemmets väggar får allt vad män tar sig för fortgå. Allt sker på bekostnad av kvinnors växt och frihet. Kraftfullt skall kvinnor näpsas. Det är så enkelt eftersom kvinnor sällan har ett nätverk. I stället sätts de i tystnadens karantän ett slag, görs osäkra för att till slut självklart kränkas, för att kvinnor skall tvingas tigga. Krypande framför sig gör mannen slut på kvinnan på samma sätt som katten med råttan. Sedan heter det att kvinnor inte förstår signaler och mannen förblir normen. Att män skulle försöka förstå kvinnors språk eller ens anstränga sig att förstå kvinnors situation och behov är det inte tal om.
Makt finns i alla mänskliga mellanhavanden och spel som tar form som följer männens gängse mall, eftersom män alltid rycker ut till varandras försvar. Trump vill tillsätta en kvinnlig domare som är mot aborträtt. I en cocktail av mediciner mot Covida han själv inmundigade inlagd på militärsjukhuset fick han enligt uppgift stamceller. Tala om hyckleri.
Den som tror att det blivit bättre, inser inte att många kvinnor fortfarande kämpar för sina rättigheter. Kraftfulla kvinnor går under varje dag i patriarkala strukturer.
Livet eller Gud tar ingen hänsyn till omständigheter. Gud hänger lidande på korset i kyrkvalvet i form av en son. Betraktar kvinnan som gått genom livet i ständig uppförsbacke, men full av glädje och energi mellan vågdalarna, i vetskap om att en dag faller inte bara IS och de sista kommunistiska maktstrukturerna med Lukasjenko eller evangelisterna med Trump i spetsen utan alla manshierarkier. En dag…… Den tycks långt borta.