Krönika
När man följer dagens politiska debatt kommer man osökt att tänka på den präst som lär ha skrivit ”argumenten svaga - höj rösten” i marginalen vid de särskilt svaga delarna av hans predikan.
För det verkar ha varit med stor vånda som vissa partiledare genomlidit perioden av samförstånd under inledningen av coronapendemin. När det till slut brast för dem så höjdes tonläget snabbt med flera oktaver.
Nu är det alla möjliga fel på den Coronastrategi som man bara för några månader sedan var överens om.
Ebba Bush behärskar till fulländning konsten att snabbt byta fot och växla tonläge. I Ekots lördagsintervju för två månader sedan sa hon att när vi har ”ett tydligt yttre hot och en gemensam fiende i coronaviruset då är det inte är läge att ifrågasätta befälhavaren” det vill säga Stefan Löfven.
Hon säger sig till och med vara ödmjuk. Men ödmjukheten gick snabbt över och plötsligt ansåg hon att befälhavare Löfven ”med berått mod tillåtit en stor smittspridning i Sverige.”
Hon anklagar numera Löfven för att agera kallblodigt, hänsynslöst, kallt beräknande och med avsikt att skada medborgarna.
Jimmie Åkesson påstod sig vara lika ödmjuk som Ebba Bush. ”Jag är väldigt ödmjuk inför det faktum att det som vår socialdemokratiska regering i dag försöker hantera, det är en situation utöver allt som vi tidigare upplevt i modern tid.” Det bästa är att vi möter denna kris som ett enat land menade Åkesson som inte ville utmana Löfven.
Denna Sverigedemokratiska ödmjukhet visade sig vara av samma flyktiga slag som den Ebba Busch påstod sig ha. Nu kallar han dödsfallen i covid-19 för en ”massaker” och liknar den socialdemokratiska strategin vid en ”ättestupa”.
Samtidigt krävde Anders W Jonsson, vikarierande centerledare, i en debattartikel att Sverige måste byta strategi. Det låter ju som att han tycker att vi ska överge den gamla där vi skulle hålla avstånd, tvätta händerna och skydda riskgrupperna. Men det visar sig att han inte vill ändra på någonting av det. Han vill att vi ökar testningen, vilket ingen är emot. Han vill att vi ska smittspåra, vilket det inte heller finns några motståndare till.
Men C har tydligen behov av att markera att det är slut på samförståndet och fick därför lov att försöka höja rösten. Det gick sådär. Nu säger samme Jonsson i en senare intervju att Sverige redan är på väg i den riktning han förespråkar och att det vore bra om Löfven erkände det.
Det är många som slåss om en topplats i grenen högt tonläge men argumenten blir inte starkare för det.
Det imponerar inte heller på väljarna, andelen som ger oppositionspartierna ett gott betyg har minskat från 30 till 20 procent.