Krönika
Man måste inse, om än lite motvilligt, att sommaren snart är ett avslutat kapitel. Nu när höstmörkret är i antågande måste vi lägga i en ny växel och klura ut hur vi ska förhålla oss till alla katastrofer som omger oss.
Vi har fått hela jordklotet emot oss. Skogarna brinner, det är för varmt, det störtregnar, jorden skälver och isarna smälter.
Coronapandemin ger sig inte och det gör inte gängen heller, skjutningarna fortsätter och arbetslösheten är stor.
Polisen räcker inte till, inrikespolitiken är svajig, högerpopulisterna är på frammarsch, vi är upprörda, hatet i sociala medier fortgår med oförminskad styrka och talibanerna har tagit över i Afghanistan
Finns det någon vettig människa som pallar med allt detta utan att få panikångest?
Inte vet jag men enligt Sigmund Freud, psykoanalysens fader, har vi tillgång till ett stort antal psykologiska försvarsmekanismer som gör att vi inte tar in mer än vad vi klarar.
Förnekelse är, enligt Freud, en vanlig försvarsmekanism. När påfrestningarna blir för stora stänger vi helt enkelt av och vägrar att ta in information.
Rationalisering är en annan mekanism som inte heller verkar vara till någon nytta. Det är ett psykologiskt fenomen som innebär att man intalar sig själv att man gjorde rätt fast det egentligen var fel.
Projektion, att omedvetet lägga över sina dåliga egenskaper på andra, så att vi slipper bli syndabockar är väl inte heller någon hit.
Verklighetsflykt eller dagdrömmeri tar vi till när vi vill skydda oss från den obehagliga verkligheten. Men om vi föredrar fantasin framför verkligheten så är vi illa ute.
Det kommer att visa sig om Freuds försvarsmekanismer också gäller i politiken. Det vore förstås inte bra om politiker skyller ifrån sig, stoppar huvudet i sanden, inte erkänner när de har fel, flyr fältet eller ägnar sig åt dagdrömmeri.
Kanske kommer vi alla att fly från allt som är allvarsamt och jobbigt genom att fokusera på något mer lättbegripligt som exempelvis elsparkcyklar.
Freud ansåg att sinne för humor är den största av alla försvarsmekanismer. Det är mycket ångestdämpande att kunna skratta i trängda lägen, menade han. Det finns visserligen gott om trängda lägen men att skratta åt eländet sitter nog hårt inne.
Men de flesta försvarsmekanismerna gagnar varken oss själva eller samhället så vi lär behöva en strategi för att kunna bekämpa dem.
Politikens uppgift är att ingjuta hopp och framtidstro och visa att Freuds försvarsmekanismer i vart fall inte har någon plats i politiken.