Krönika
Det slarvas så med människor, tänker jag som går min Golgata vandring genom livet. Lidande och stilla veckan går inte ihop. Man lever för att kämpa, ta sig igenom, förbättra. Inte slåss för att få en plats i himmelen.
Jag har aldrig förstått varför jag skulle sitta i kyrkbänken i Hemse och betrakta denna blodsutgjutelse som inget annat är än en bild av ett våldskapital som blivit alltför glorifierat.
Våld föder våld. Våld kan ta olika former. Våldets mekanismer börjar i sandlådan. Individen anpassar sig successivt till våld och skapar en strategi för överlevnad. Det sker en begränsning av livsutrymmet och handlingsfrihet, när våldet tar form. De som förväntas skydda sin befolkning, militär som i Myanmar och poliser som i USA blir i stället förövarna.
Vi kan utan vidare konstatera att samhällen med jämna mellanrum behöver göra sig av med en befolkning. Stöta bort och skära av oönskade och främmande varelser. Överallt i alla länder pågår övermäktigt våld mellan grupper, mellan statsöverhuvuden och dess egen befolkning. Regeringschefer gömmer sig bakom vaga avståndstaganden. Det är inte korset vi behöver, Bolsonaro, Ungerns Orbân eller polska gubbar utan många modiga individer och världsledare som Olof Palme och Nelson Mandela. Män och kvinnor som tydliggör våldet som pågår och ökar i takt med avhumanisering och den fria marknaden.
Det finns ett våldskapital i den mobbning som pågår på arbetsplatser. Mobbning mot individer som inte passar in. Som har hudfärg, religion och svaghet eller ett eget sätt att vara som ger luft till aggressivitet och våldsfantasier.
Påsk måste vara starten på motstånd. Allt tal om kärlek i pandemins spår, hur kanaliserar du kärleken som människa och medborgare framöver. Varför skall vi kramas och samtidigt slå ihjäl, mobba och prata skit om andra. Det är nödvändigt att få upp ögonen för vad som sker i världen. De mörka och fascistiska krafter som håller på att ta över är möjliga att bekämpa. Men det kräver kraft och mod. Inte den tystnadskultur som råder. Glad påsk när jag känner mig sorgsen. Större uppvaknande och kämpaglöd, inte tystnad och stillhet önskar jag alla. Åk till stranden och du finner att fåglalåten har avtagit med åren, Fågelarter har försvunnit efter hand liksom människor försvinner varje dag. Och röster tystnar.
Ha en god helg med samtal om det nödvändiga livet framöver.