Krönika
Hösten fortskrider och jag fortsätter att sköta merparten av riksdagsarbetet från hemmet. Det går, men det blir alltmer märkbart att somligt bör ske på plats i riksdagen. Vi har alltjämt en modell där 55 ledamöter röstar, medan utskotten sammanträder på rullande schema var tredje vecka. Ett rejält lyft för det demokratiska arbetet, samtidigt som vi tar ansvar för att inte öka smittspridningen. Nuvarande arbetsformer kommer att bestå åtminstone året ut, förmodligen längre.
De kliv vi tvingats ta i termer av digitalisering under pågående pandemi är mestadels av godo, men det går inte att komma ifrån att vi är många som längtar efter dynamiken i ett riktigt mötesrum, efter korta avstämningar i pausen, efter det demokratiska fotarbetet som fordrar att vi ses och interagerar på riktigt. Och högst personligen längtar jag efter dörrknackning. Tills vidare gäller dock: håll i, håll ut och håll avstånd, och tvätta händerna!
Som gruppledare för S i miljö- och jordbruksutskottet är det spännande tider. I torsdags var miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) kallad till utskottet för att redogöra för ett antal klimatpolitiska förslag och för hur de eventuellt påverkat det faktum att Preem återkallade sin ansökan om utbyggnad i Lysekil. Att Preem dragit tillbaka sin ansökan, för att istället satsa på förnybart är enbart att applådera. Givetvis hade det varit intressant att veta om det fanns en farbar väg för Preem även med en mer fossil inriktning – givet Sveriges höga målsättningar på klimatområdet, men nu är det bara framåt som gäller. Det förefaller inte ha förekommit några förhandsbesked eller otillbörliga kontakter mellan statsrådet Lövin och Preem. Det är helt enkelt så att politik gör skillnad, och pengarna pratar. Mer och mer pekar i samma riktning, och i Sverige har regeringens riktning varit tydlig i flera år, incitamenten för rättvis omställning blir fler och fler, och mer kraftfulla. Att till exempel de gröna kreditgarantierna och ökad reduktionsplikt påverkat Preems bedömning av lönsamheten i en fossil investering är glädjande, det visar ju att det spelar roll vem som styr och hur.
En annan diskussion i samma utskott rör utsläppsmål på EU-nivå. Regeringen har sökt och fått mandat från riksdagen för att driva att unionens samlade utsläpp ska ner med minst 55 procent till 2030, och nationellt vill vi ju ännu mer. Att Europaparlamentet tagit ställning för 60 procent ger ju ytterligare vind i seglen, och sätter också ljus på att den inriktning regeringen valt i klimatfrågan är den enda framkomliga vägen. Politik gör skillnad, som sagt. Rättvis omställning är inom räckhåll!