Krönika
Det tornar upp sig vid horisonten. Just nu ser vi en utveckling gällande smittspridningen på Gotland som föranleder oro. Antalet konstaterat smittade vecka för vecka är likt den utveckling vi såg efter höstlovet. Då fick vi en omfattande spridning med hårt tryck på sjukvården som följd. Ett tryck som resulterar i utarbetad personal, fler långtidssjuka, fler avlidna och stor påverkan på samhället.
I den politiska debatten går tongångarna höga. Yrvakna moderater försöker framställa sig som pandemiexperter. Givet avsaknaden av förslag i stunden kan man nog bara konstatera att världen blir lättare att förstå när vi tittar genom backspegeln.
Munskydd, nedstängning av samhället och andra åtgärder har varit uppe för diskussion. För mig framstår det som uppenbart att mer långtgående åtgärder spelat liten roll för smittspridningen. Spanien vidtog omfattande åtgärder med nedstängning, krav på munskydd och mycket mer men var i den första vågen mycket hårt utsatt. Under andra vågen är det nu Tjeckien som infört liknande åtgärder men utan resultat.
Å andra sidan har Sverige med sin strategi drabbats hårdare än våra grannländer och i vissa avseenden haft mildare restriktioner. Men det verkar vara ett svagt eller obefintligt orsakssamband mellan tuffa åtgärder och låg smittspridning. Förhoppningsvis kan frågan om vad som orsakade den mycket varierade smittspridningen klarna när vi tittar i backspegeln.
Vad vi vet fungerar är noggrann handhygien, fysisk distansering och att stanna hemma vid minsta symptom. Här kan länsstyrelserna konstatera att vår följsamhet till rådande restriktioner blir allt lägre och är för dålig.
Det är ganska exakt ett år sedan WHO klassade Covid-19 som en pandemi. Många har fått offra mycket, alldeles för många har fått se någon de håller kär gå bort. Vi är nog alla uttråkade, urbota trötta på de begränsningar som råder och fyllda av längtan efter annat.
Nu finns inget alternativ till att vi alla biter ihop och bättre följer de råd och rekommendationer som gäller. Pandemin kommer inte som USA:s tidigare president uttryckte det, magiskt försvinna. Pandemin prövar vårt samhälles förmåga till kollektivt handlande och solidaritet. Viruset behöver oss människor för att kunna sprida sig. Det är bara vi som kan stoppa dess framfart. Men det spelar faktiskt ingen roll vad regering och riksdag gör om vi enskilt inte gör det som rekommenderas.
Vaccinet ger oss hopp men vi är inte framme. Vi behöver nu värna vår sjukvård. Sjukvårdens personal har slitit tungt för oss alla. Nu får vi andra bära lite extra ett tag för att inte höstens spridning ska återupprepa sig.