Krönika
Att bygga ett samhälle handlar om att förverkliga drömmar. Vi är många som drömmer om saker för oss själva, våra nära och vårt samhälle. Men allt färre drömmer, allt färre får förverkliga sina drömmar. Problemet är fattigdom. Fattigdom skapar drömlösa samhällen. Drömlösa samhällen är farligt.
Det är i allra högsta grad farligt för ett land som Sverige. Ett land som byggts på drömmar om en bättre morgondag, om rätten till arbete och bostad. De där fundamentala byggstenarna i våra liv som måste läggas innan vi vågar drömma större. Just arbete och bostad är fundamentala beståndsdelar i min övertygelse om hur vi skapar ett bättre samhälle.
I inget annat land i världen har klyftorna vuxit så snabbt sedan 90-talet som i Sverige. Vi är med raska kliv på väg tillbaka till det rigida klassamhället där människor från olika samhällsgrupper aldrig möts. Med undantag för när de välbemedlade träffar sin RUT-subventionerade städare i hemmet har det i Sverige byggts strukturer vilka möjliggör för människor att leva helt åtskilda. Där direktörernas och fabriksarbetarnas barn tidigare gick i samma skola ser vi idag en starkt segregerad skola där drömmarna blivit färre.
När värnplikten avskaffades behövde inte heller människor av olika bakgrund mötas och tillsammans lösa uppgifter och bygga tillit till varandra. Tack och lov har regeringen verkat för att återinföra värnplikten och bygga ut den.
Inte ens i sjukvården möts vi längre. De med tjock plånbok kan idag köpa sig en privat vårdförsäkring och på grund av borgerliga privatiseringsexperiment både gå före i kön och vistas på egna vårdcentraler och privata sjukhus.
Alltför ofta diskuterar vi enskildheterna. Den enstaka reformen och den kan i sammanhanget framstå som futtig som förklaring för varför Sverige är där vi är. Så här 30 år efter att de nyliberala experimenten påbörjades kan vi se att de inte förmått bygga ett starkt samhälle som håller ihop. Tvärtom har dogmerna om egoism och individualism resulterat i ett kallare och ensammare samhälle där vi i högre utsträckning är utelämnade till att vara vår egen lyckas smed.
Ska vi våga drömma behöver vi se att ett annat liv är möjligt. Vi behöver se att vi inte är ensamma i vår situation utan delar den med andra. Alla barn behöver få drömma men också kunna följa sina drömmar, de som fallit bort från arbetsmarknaden behöver en hjälpande hand tillbaka. Unga som gjort sin plikt och klarat skolan ska veta att det väntar både arbete och bostad på andra sidan. Gemenskap och samarbete skapar drömmar. Samhällen som drömmer är goda samhällen.