Krönika
Framför våra ögon bevittnar vi nu en fullkomlig härdsmälta i politiskt ledarskap. En härdsmälta som kommer ta lång tid att reparera i form av förtroende och tillit mellan medborgare och politik, förvaltning och politik och mellan partier.
När alliansen gick till val gjorde man det i huvudsak på två punkter, ledarskap och ekonomi. Det krävdes, vad man menade, ett nytt ledarskap för Gotland och det krävdes nedskärningar i välfärden. För detta vann man gotlänningarnas förtroende. Riktigt vad de talepunkterna innehöll i substans är alltjämt ett frågetecken.
Allianspartierna har under lång tid siktat in sig på skolan. Man har menat att gotländsk skola kostar för mycket, att vi har för mycket personal och att kraftiga besparingar måste genomföras för att Gotland ska hamna i nivå med jämförbara kommuner. Man talar gärna om standarkostnader, referenskostnader och andra ekonomiska modeller.
Vi som rör oss utanför excelarken vet ju dock att avvikelser gentemot dessa kostnader handlar om mindre barngrupper i förskolan, fler landsbygdsskolor, antalet lärare, fritidspersonal och förskolelärare. Jag som haft barn i förskolan både på Gotland och i Göteborg vet att det är en stor skillnad på verksamheterna. En skillnad vi ska känna stolthet över. En skillnad vi också måste vara beredda att försvara gällande hur mycket resurser vi lägger på skolan.
När så alliansen tillträder till makten lägger man uppdrag att se över skolorganisationen. Tre huvudsakliga punkter ska utgöra utgångspunkten för utredningen. 1. Sänkta kostnader; 2. Se över lokalerna och; 3. Kompetensförsörjningen. Socialdemokraterna valde att rösta mot uppdraget och reserverade sig. Sverigedemokraterna röstade med alliansen.
Förvaltningen jobbar med uppdraget och levererar helt i enlighet med det uppdrag som lagts. Resultatet är skolnedläggningar. Ett föga förvånande resultat. När alliansen väljer att formulera uppdraget så är utfallet givet. Alla, precis alla, visste att utfallet skulle hamna i linje med det förslag som nu landat. Eller alla borde vetat och jag vet inte vad som är värst. Att man rört upp allt damm helt i onödan eller att man uppvisar en så total aningslöshet i frågan. Centerpartiet har gömt sig bakom förvaltningens tjänstepersoner istället för att stå upp för det uppdrag man själva formulerade.
Den politiska ledningen har varit anmärkningsvärt osynlig i processen till dess att moderaterna Håkan Onsjö och Jesper Skalberg Karlsson gick ut och sågade Centerpartiet längs fotknölarna. Var den splittringen tar vägen återstår att se. Men om det här var det nya ledarskap för Gotland som utlovades tror jag vi alla ska känna oss besvikna.