Krönika
Som vi behandlar djur kommer vi snart att behandla människor, sa den gode maken en dag vid köksbordet i början på 1980-talet. Han hade då i tjugo år följt utvecklingen av penicillinanvändning i djurhälsan och industriutvecklingen i djurstallar, stressen i grisar som ingen ville erkänna. I dag finns samma lågintensiva stress i människor över hela världen. Som grisarna åt varandras knorr innan man klippte av den vid grisningen, så knaprar vi människor på varandra i olika former. Bara jag får mitt, bryr jag mig inte om hur.
Man lägger beslag på människoliv, kvinnor och barn, för sin egen vinnings skull. Nyttja individen som sexslav, sälja eller döda, spelar ingen roll. Man lägger beslag på jordens resurser, tömmer dess innehåll och bryr sig inte om dess nödvändighet för överlevnad. Som män går fram med rakhyvel på sin haka, går bolag fram över skogar och mark. Människor kommer i kläm. Djurslag eller insekter är inte nödvändiga, så länge de inte ligger på tallriken. Människan är inte helig. Hur kan du tro det? Se dig om och gärna i vrede.
Över hela jordklotet har människor av olika ideologier, religiösa grupperingar och fraktioner, rörelser som uppstår i blindo, behovet att ha ihjäl icke likasinnade. Inget är nytt under solen. Det har alltid funnits hierarkier. Dödandet av människor som inte passar in i de idéer just jag har. Tvångs och utplåning av människor som stör, fortgår och eskalerar. Varför skall jag bry mig om vad som sker i Kina, eller hur gamla behandlas inte bara i Sverige utan i USA. Hur barn kommer i kläm i alla krig eller kvinnor utsätts för hedersförtryck eller slaveri.
Listan är lång och den blir allt längre. Ha ihjäl har blivit slagord. Jag skall alltid minnas den kvinna som städade på Bush radio i Kapstaden, som en morgon 1993 suckande sa: ”Vi människor är som flugor.” Apartheid finns överallt men med nya benämningar.
Nu slåss människor om vaccin. Vaccinet har tagit herravälde över världen och med tillgång till vaccin ser olika stater nya maktmöjligheter.
Frasen ”Allt måste bli som vanligt igen” den tanken är en redan förlegad önskedröm. Ungefär som frasen ”Det var bättre förr.”
Allas liv är under omvandling. Tekniken har för länge sedan tagit över. Som en hästägare kan ligga i soffan och på skärm av något slag åse en fölning, kan polis och militär snart sagt i alla stater följa varje människas minsta steg, ditt och mitt.
Stasis övervakning i Östtyskland förfasade vi oss över, när den blev känd. Det värsta är att människor i dag inte tar till sig vad som håller på att binda upp våra rörelser, som bonden en gång band upp suggan eller djurparker håller vilda djur fångna. Ansiktsigenkänning ruskar de flesta bara av sig, när man får vetskap. Så länge man kan glo på sin mobila skärm, är allt gott. Oavsett vad som kommer ut ifrån den.