Krönika
Ekonomer såg länge stora inkomstklyftor som gynnsamma för ekonomisk tillväxt. Så är inte längre fallet utan stora klyftor i ett land ses som starkt negativt på ekonomisk tillväxt. I ett sådant land är möjligheterna till klassresor små och föds man av ”fel föräldrar” kan man inte utveckla hela sin potential. Klassklyftor skapar konflikter mellan olika grupper och tvingar ultimativt staterna att avsätta alltmer resurser till onödiga kostnader för polis, fängelser och social reparation av människor. I stället för att utveckla ekonomin.
Sveriges nutida historia var länge ett internationellt unikt föredöme avundad av forskare och politiker från hela världen. Landet gick från att för 100 år sedan varit ett Fattigsverige med enorma förmögenhets och välfärdsklyftor till att vid mitten av 1970 talet vara kanske världens jämlikaste land. Min egen forskning visade detta. År 1920 kontrollerade den rikaste procenten över hälften av landets förmögenheter medan deras andel 1975 hade sjunkit till 20 procent. Dessa resultat var de första i Sverige men har sedan dess kopierats av flera forskare som kommit till samma resultat och de återfinns också i ekonomgurun Thomas Pikettys mastodontverk. Vår ekonomiska tillväxt blev dramatisk och möjliggjorde kraftiga sänkningar av årsarbetstiderna samtidigt som många kunde förverkliga drömmen om en egen Volvo och sommarstuga.
Problemet var att många såg utvecklingen mot minskande klyftor som en naturlag i Sverige ofta som en följd av århundraden av kamp från en fri bondeklass som aldrig förslavats som skedde i de flesta grannländer. Man trodde att landet alltid skulle förbli jämlikt.
Utvecklingen visade att välfärdsklyftorna i Sverige var som minst 1975 och sedan dess har ökat kraftigt. Ekonomidocenten Erik Bengtsson visar i den nyss utkomna skriften -Världen jämlikaste land? - att perioden 1920 1975 inte var det vanliga för Sverige. Det av många hyllade bondesamhället var minst av allt demokratiskt. Vi har inte jämlikhetsgener inbyggda i våra kroppar.
Det som i stället utmärkte den framgångsrika perioden fram till ca 1975 var i stället framför allt dominansen av arbetarrörelsen i samarbete med socialliberala krafter. Sedan dess har Sverige blivit ett europeiskt klassamhälle med uppblåsta kapitalinkomster och borttagna förmögenhetsskatter.
Effekten blir då minskad klassrörlighet med ökade svårigheter att få rätt man eller kvinna på rätt plats, ökade sociala och regionala klyftor och lägre ekonomisk tillväxt.