Krönika
Varför måste djurägare släpa upp sina hundar och kattor i färjornas sittsalonger? Ingen tar upp sin häst vid överfarten.
Djur kan smitta, det vet vi nu i dessa coronatider. Djurägare har sina hundar och kattor i knä. Klappar och smeker. Hur vet vi om någon av dessa, djur som ägare, bär på smitta, så länge ingen tydligt kan förklara vad en samhällssmitta innebär och hur den uppstår.
Sluta ”fy skamma” ängsliga och arga gotlänningar som inte kan uppträda och ”sitta fint i båten”. Och se till att ge den information som kan tyckas nödvändig för att slippa nya coronafall helt i onödan. Vänd inte ryggen till, utan ta reda på fakta. Tala om vad samhällsmitta kan vara. Ge exempel.
Sommargrannen ringde. Kom ner två dagar som blev fyra för att kolla renovering av huset. Med följer inte en utan flera hundar. Vi har en jakthund som går fritt på gården. Hundarna är vana att nosa på varandra genom staketet. Nos mot nos, vad innebär det av eventuell smitta?
Jag tvangs stänga alla dörrar och gå promenader på annat håll. Ängslas för att någon dörr skulle flyga upp. Sommargrannen ringer snällt och säger att nu tar vi båten. Jag släpper ut hunden. Som en rem försvinner hon.
Byggjobbarna var tillbaka och alla grindar öppna liksom framdörren och in i sommargrannens hus for vår hund och återvände naturligtvis med ben. Så var kontakten utförd. Och hur skall jag reagera? Tvätta hunden? Handsprita märgbenet hon lämnade på köksmattan? Vad? Vad?
Förenkla inte den verklighet vi lever i. Ta tag i de rätta vardagsfrågorna för att ge gotlänningar möjlighet att hantera alla möten med besöksnäringen och hitresande. Praktiskt och vettigt. Hänvisa inte bara till Folkhälsomyndigheten. Ni kan ta reda på fakta via SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt).
Gotland är en del av Sverige, men inte när det gäller resvägar. Sommargrannen som jag mötte i går hade åkt tåg från Uppsala, buss till Nynäshamn och färja och allt var stillsamt och avstånd. Så satte sig hen på bussen till Slite och den var fylld av skolungdom.
Vad gör unga människor på väg hem? Inte sitter de still på sin plats eller följer rekommendationer från Folkhälsomyndigheten. Ungar är ungar och det är normalt något härligt med liv, men i dessa tider skapar det inget annat än ängslan.
Låt oss tala om samhällsmitta. Hur, var, när och hur man undviker den. Oavsett var man kommer ifrån och hur man respekterar varandra.
Lokaltidningar kan göra mittuppslag från verkligheten. Långt bättre än statistik på döda.