Krönika
Begreppet ledarskap har varit under luppen under den sista veckans olika händelser eller brott om du så vill mot demokratin. Varför tror man och tror än att just män är skickade att leda en organisation, ett land eller en samhällsutveckling årtusende efter årtusende. Därmed förminskat kvinnors kapacitet och möjligheter till en fredligare och bättre värld. Hur kommer det sig att man plötsligt blir förvånad över att en president i USA kan gå så långt? Alla tecken sedan valkampanjen 2016 har visat på en man med narcissistiska drag och Aspergers syndrom. Har man levt i en familj med en fader med Aspberger vet man att en sådan person inte kan ge upp, absolut inte förlora.
Hur kommer det sig att ingen gjort jämförelsen med Hitler som inte heller hade någon verklighetsförankring. Han kunde inte ge upp. När allt var förlorat och ryssarna stod utanför Berlin fortsatte Hitler att skicka gossoldater till en säker död.
Från start har Trump idkat verbalt våldförande på alla som motarbetat honom slängt invektiv omkring sig, främst mot kvinnor. Det har skett en gradvis utveckling. Men media har skrattat och fört all verbal våldtäkt vidare. Politiker världen över har ruskat på huvudet och stuckit huvudet i sanden. I praktiken har Trump fått fria händer. Alltför fortsatt export och tron på militär samverkan.
Misshandlande män börjar med psykiskt våld och ordbajs precis som Trump och fortsätter att slå. Med annat våld. Och hårdare. Varför är man nu förvånad över att Trump har gått över gränsen. Det fanns ju hela tiden där. Hans gränslöshet. Hans behov av makt, att styra själv, att aldrig lyssna. Bara avfärda och ljuga. Redan vid invigningen när han efteråt skroderade över icke befintliga folkmassor vid Capitolium, avfärdade världen bara hans nonsens.
Gått över gränsen har också våra makthavare gjort, men en generaldirektör åker fort ut och så småningom in igen. Det är vårt sätt att lösa fadäser. Statsministern går och julhandlar klockan 10 en morgon. Helt rätt. Men en statsminister har inte riktigt kontakt med verkligheten i dessa tider. Han är nämligen inte ensam om att gå till en butik vid morgonöppnandet. Så har vi alla lärt oss denna höst och inser vid nästa köptillfälle att andra tänker likadant. Verkligheten förändras dag för dag. Många lär sig nya vanor för shopping. Eftersom statsministern har en drös med rådgivare så skulle någon eller han själv ha kunnat ringa affären och ställt frågan om han kunde komma innan eller efter öppnandet. Så gör vi gamlingar eller skickar någon. Vilka förklaringar man än kommer med i efterhand så vittnar ursäkterna om brist på fantasi och kontakt med den verklighet vi alla lever i.