Krönika
I somras blev varje svenskt hushåll i genomsnitt 30 000 kronor fattigare. Orsaken var som jag tidigare beskrivit att vi tvingades av framför allt Tyskland att ge lika mycket i gåva till EU:s så kallade återhämtningsfond. Sverige lyckades med några andra småstater pruta beloppet från 40 000 kronor. Men vi lyckades inte göra att pengarna skulle lånas ut till länder i problem vilket hade skapat långsiktig lönsamhet på projekten. Med gratispengar finns ingen garanti för att de kommer att snabbstarta ekonomierna.
En sådan här penningöverföring till utlandet saknar motstycke i svensk historia. Den motsvarar att svenska löntagare tvingas avstå från 5–10 års reallöneökningar. Ett helt enormt belopp. Det skedde utan egentlig debatt då i stort sett alla som yttrade sig var lierade med EU. I dag fortsätter den gruppen, främst tidigare EU anställda, att skrika i högan sky om att vi varit snåla. Gruppen slipper själva betala för den enorma gåvan.
Det som avgjorde var Merkels omsvängning från att ge lån till att nu skulle bidrag ges. Effekten blir att hundratals miljarder kommer att fortsätta rinna ut i jordbruksstöd och till stöd för korrupta och halvdemokratiska regimer. Varför ändrade sig Merkel? Varför skulle EMU -fria länder som Sverige vara med och betala skulder som EMU systemet gett upphov till?
Jag tror att orsaken är att Merkel ville rädda en rad tyska banker som var djupt skuldsatta i Sydeuropa. Exemplet Grekland visar detta. När den grekiska krisen blev akut satt tyska banker med ohållbar utlåning i landet till privatpersoner och företag. Hade dessa lån skrivits ned, som normalt, skulle bankerna drabbats hårt. Nu bestämde i stället Tyskland att skuldernas värde behölls men i stället blev den grekiska staten skuldsatt upp över öronen och skuldbevisen bytte ägare från Tyskland till olika internationella organ. Nu sker en liknande operation där bland annat stora skulder till tyska banker skrivs ned tack vare bland annat svenska pengar.
En central fråga gäller om fonden kan hjälpa till att lösa krisen i ekonomin. I svensk debatt har kraftigt överdrivits de positive effekterna på svensk ekonomi. Framför allt överdrivs vår export till EU och dess krisländer. Ett exempel är ett antal näringslivschefer som kraftigt överdrivit Sveriges export till EU. Ingen av dem eller deras företag tvingas betala vår enorma gåva. De hårdast drabbade länderna Italien och Spanien tar bara 4 procent av vår totala export. I självaverket går 80 procent av vår export till EU till länder som likt oss får ett minus genom EU fonden.