Krönika
Ibland känns det som att det är lika fult att vara nöjd som att vara snäll och det finns de som säger att om en är nöjd så kan en lika gärna lägga sig ner och dö.
Varför är det så?
Att vara nöjd måste väl vara det ultimata tillståndet tänker jag.
Jag menar... får jag välja mellan att leva i harmoni med mig själv och mitt liv eller ständigt ha en gnagande känsla att mitt liv inte duger så vet jag, utan betänketid, vad jag väljer.
En del säger att vi aldrig ska vara nöjda och om vi blir det slutar vi utvecklas och lära oss saker.
Vi måste alltid sträva efter att ha det lite bättre.
Bättre jobb. Bättre bostad. Snabbare bil, dyrare båt, nyare mobil och snyggare o trevligare partner (en del känner kanske till och med att de skulle behöva bättre barn!?).
Dessutom kan vi ju, när vi ändå håller på, passa på att bli lyckligare, smartare, starkare, snyggare, en bättre partner både i och utanför sängen och en bättre förälder, vän och anställd (vi behöver iallafall inte fundera på varför den beryktade väggen bankar oss i huvudet då och då)...
Allt omkring oss hjälper till att få oss att tro att vi måste ha saker för att bli lyckliga och tillfreds med livet (dock inte nöjda för det får vi ju inte bli!) o vi luras tro att vi behöver nya kläder varje vecka, att vi mår bättre ju fler vänner vi har, och att vårt liv blir lite underbarare bara vi skaffar den där nya tv´n istället för den ett år gamla vi redan har (som förmodligen fungerar utmärkt).
Det är ett konstigt sätt att leva.
Det är inte saker eller människor som får oss att må bra.
Det är vår INSTÄLLNING till de saker vi har och människorna vi omger oss med som avgör hur vi mår och om vi kan känna frid och vara nöjda.
Jag förstår att människor som saknar bostad, jobb, mat och det mesta annat som behövs för att kunna leva ett drägligt liv inte är nöjda men jag kan inte förstå hur många av er andra som har mer än ni behöver ändå går runt och är missnöjda.
Varje dag, och jag menar VARJE dag, tänker jag att jag har det bra.
Jag menar... jag har ett hus att bo i (inte jättestort eller nytt men det håller mig torr och varm), ett jobb jag oftast gillar, några bra vänner, underbara barn jag älskar precis som de är, en hel familj som jag inte hatar (det är många som inte har sån tur) och dessutom är jag hyfsat frisk.
Jag andas, skrattar och gråter. Jag ser dagg i gräset, svettas och fryser.
Jag är fortfarande nyfiken och lär mig nya saker.
Jag är människa helt enkelt och det är jag glad över.
Och Jag är nöjd.