Krönika
Mona Sahlin har varit på tapeten under de senaste veckorna med anledning av sin bok ”Makt-Lös”. Har inte läst boken och kommer förmodligen inte att göra det. Mötte Mona i slutet av 1970-talet då jag var SSU-distriktets ordförande på Gotland och Mona var ordförande i ”lenet” SSU-distriktet i Stockholms län. Vi tillhörde samma förlorande falang i självförvaltarstriden på SSU kongressen 1981. Vi tillhörde den fackliga falangen som var mer traditionalistiska i synen på politiken. Självförvaltarna betonade mer individens frihet och ansvar. När jag återigen kom i kontakt med Mona var i slutet av min fackliga karriär när jag satt i Kommunalarbetarförbundets förhandlingsgrupp. Mona var ny arbetsmarknadsminister och fick hantera regeringen Carlssons förslag om lönestopp och strejkförbud. Mona blev inbjuden och utskälld efter noter. Jag minns att jag skämdes över den behandling som Mona Sahlin utsattes för på detta möte. Jag kände då att min tid inom den fackliga världen snart skulle ta slut. Mona visade sig då vara orädd och vågade stå upp och tog striden i olika frågor och det skall hon ha all heder av. Vi behöver orädda politiker men det kostar givetvis också på att ta olika strider. Mona fick betala ett högt pris och hon skaffade sig många ovänner både inom och utanför partiet. Hon ansågs som Ingvar Carlssons kronprinsessa då det uppdagades att hon var ovarsam med regeringens kontokort och efter hand så har jag förstått att man i Regeringskansliet tröttnat på att täcka upp för henne att någon till slut läckte till pressen och Tobleroneaffären såg dagens ljus.
När vi skulle välja ny partiordförande efter Göran Persson 2007 så minns jag att debattklimatet på Gotland inte tolererade något annat namn än Mona Sahlin, det skulle bli en kvinna som valdes till partiets ordförande, punkt slut. Förespråkade man en man så blev man direkt stämplad som kvinnofientlig. Jag stod på mig och Gotland nominerade inte Mona enhälligt utan föreslog 2 män och 2 kvinnor. Mona Sahlin valdes till partiordförande men fick inte bli landets första kvinnliga statsminister.
Vänsterpartiet spelar ett högt spel. 1973 så körde dåvarande regeringen Palme över näringslivet med införande av en lagstadgad LAS. Nu riskerar den fackliga rörelsen att bli överkörda av en lagstadgad LAS. Det är bara att välja vilken variant. Det förslag som nu ligger på bordet i Januariöverenskommelsen eller en värre variant som högerpartierna förordar. Jag hoppas att parterna kan komma överens om nödvändiga förändringar i arbetsrätten.