Krönika
Jag, liksom många andra, fällde nog en och annan tår när team Biden-Harris äntligen tog över ledarskapet i USA. Det markerade första steget på USA:s resa för att återta viss värdighet som en av de ledande nationerna i världen. Nu är USA åter en del av Parisavtalet och återigen en del av WHO. Återigen ser USA sig som en viktig del av det större, av helheten. Gott!
På nationell nivå ser vi oroväckande tendenser när Moderaternas Ulf Kristersson nu menar att Sverigedemokraterna utvecklats till ett parti man kan samarbeta med. Att SD blivit ett mer seriöst parti. Att Kristdemokraterna ser likadant på saken är redan ett faktum. Samarbete och ledarskap för Sverige kan dock inte någonsin få handla om trevliga samtal i korridorer eller mer slipad retorik från ett parti som har värderingar och förebilder som får de flesta av oss att känna oro och rädsla. Partisekreteraren i SD, Richard Jomshof, är öppen med att partiet anpassar sin retorik så att de ska kunna växa och få ökat inflytande. I grunden är det samma parti med samma företrädare och samma vurm för nationalistisk politik. Björn Söder anklagar i den fråga han ville ställa till Isabella Lövin kvinnor i världen för att mörda 42 miljoner barn och undrade hur Lövin skulle agera för att minska det antalet. Mattias Karlsson har uttalat att ett minskat antal aborter i Sverige som viktigt. Förebilder finns i till exempel Trump eller PiS i Polen. Att partiet anpassat retoriken får aldrig innebära att de bedöms rimliga att i samarbete leda landet! Vi vet vad normalisering av partier som SD leder till. Det skrämmer onekligen. Det är så tyst i sådana här avgörande frågor här lokalt. Vi har företrädare för M och KD i styret på ön. Var står de i frågor som ovan? Vad är rimligt att acceptera för att få makt?
Det verkar i och för sig vara värt nästan vad som helst. Före jul läste vi hur Centerpartiet lokalt svek Allians-samarbetet i skolfrågan. Det slogs på trummor i M och L och lutade åt att fötter skulle sättas ner. Nu efter jul tycks allt förlåtet. De skriver på Facebook att det är glädjande att de samarbetar så bra. Moderaterna tycks således, på alla nivåer, helt strunta i egen moral, politik och värderingar. Bara man får vara med. Det Moderaterna lyckas med är att, mitt i brinnande pandemi och trots flera miljoner extra till äldreomsorg från regeringen, sälja ut omsorgen av de äldre i Hemse och därmed förlora viktiga medarbetare och kompetens. Så det är väl det de brinner för, och för att få hålla på så som de är kvar i samarbetet. Får man tro.