Krönika
År 2020 går mot sitt slut och det här är den sista krönikan jag skriver på Folkbladet i år. Det är väl på sin plats att summera året som gått, men hur sammanfatta ett år som det här?
Utan att på något vis göra anspråk på sanningen eller vara först ut med kan jag konstatera följande fenomen:
* Välfärdsstaten hyllas av allt fler. I och med pandemins framfart kom ropen på en starkare stat från allt fler och alltmer oväntade håll. Vår svenska välfärdsstat står pall för det här, men pandemin har också visat på blottor, inte minst i äldreomsorgen, där vi med gemensamma krafter måste förmå och framför allt prioritera bättre framgent.
* Ingen människa en ö. Ingen av oss går opåverkade ur det här. En del av oss har drabbats långt värre än andra: av döden, sjukdomen, eller sorgen. I stort sett varenda bebott område på jorden har påverkats, vilket varit en viktig påminnelse om att vi sitter ihop, vi är del av samma mänsklighet, och har ett ansvar för varandra. Förhoppningsvis bär vi det bättre framgent.
* Pandemin får inte användas som ursäkt för att prioritera ner andra akuta hot. Det har funnits gott om profeter som velat dra ner på tempot i till exempel klimatarbetet, med hänvisning till pandemin. Detta i en tid då vår gemensamma sårbarhet blixtbelyses, men då även vår gemensamma styrka sätts på prov. Klimatförändringarna kräver att vi ökar vår motståndskraft, att vi lever hållbart, och i samklang med vår omgivning. Att EU enats kring högre klimatambitioner mitt under brinnande pandemi är ett styrkebesked av rang, som borgar för bättre tider framgent.
* Teknisk mognad. Vi var många som förvisso deltagit i en och annan telefonkonferens och haft stökiga videosamtal med goda vänner. Att nöden skulle göra oss så väldigt haja på att ’hosta’ Zoom-möten, dela skärm i Teams och svära eder över hackandet i Skype på bara några veckor, får ju räknas som en av ytterst få uppsidor i eländet. Vår plötsliga digitala mognad kan hoppeligen leda till positiva arbetsmiljöförändringar även framgent.
* Inget oss utan er. Så uttrycker sig bland annat Systrarna Malmgrens på Adelsgatan. En viktig påminnelse om att de butiker och restauranger vi vill kunna handla i imorgon, också behöver kunder idag, givetvis under smittsäkra former.
* Tacksamhet och vördnad. Aldrig har jag märkt en sådan respekt för välfärdens medarbetare som nu. Välförtjänt helt klart. Låt oss omsätta den respekten i bättre villkor framgent.
Gott nytt 2021! Må det bli långt, långt bättre än det år vi snart lämnar!