Krönika
Jag har tappat räkningen över hur många gånger jag hört, eller själv sagt, att vi lever i en speciell tid. Men, det gör vi verkligen. Länder stänger åter ner, regionala restriktioner införs på sina håll i Sverige och pandemin skördar nya offer. Pandemin fordrar uppoffringar av oss alla, för att vi ska kunna hålla smittspridningen på en låg nivå. Häromdagen kom besked från den socialdemokratiskt ledda regeringen att ytterligare 3 miljarder kronor tillförs för att kunna genomföra storskalig testning av covid-19. I och med det tillskottet har nästan 10 miljarder kronor tillförts smittspårning och testning. Angeläget, för att snabbt kunna rusta landet för nästa steg i kampen mot pandemin. Även fortsättningsvis gäller att hålla i, hålla ut och hålla avstånd. Att komma ihåg att det kommer bättre dagar, men vi är inte där än på långa vägar. Det är upp till oss alla att ta oss igenom det här eländet, genom att ta ansvar för oss själva och varandra.
Pandemins utveckling sätter ljus på behovet av fortsatta åtgärder för att rädda jobb i livskraftiga företag. Den konstruktiva anda som hittills präglat diskussionerna mellan den socialdemokratiskt ledda regeringen och samarbetspartierna kommer förhoppningsvis att hålla i sig. Så fort de regionala restriktionerna blev kända började det surra i telefonen och plinga i inkorgen, förväntan på regeringen är hög efter vårens snabba och verkningsfulla åtgärder.
Parallellt med pandemins härjningar finns det somligt, som med nödvändighet måste pågå och genomföras. När jag skriver det här, har amerikanerna röstat fram sin nästa president, men rösterna är inte färdigräknade. Jag hoppas innerligt att nästa president kommer att heta Joe Biden. Det vore en genuin seger efter fyra år av ökande polarisering, rasism och ödesmättade utrop från andra sidan Atlanten. Team Biden/Harris tycks gjuta hopp i väljargrupper som tryckts tillbaka under Trumps år vid makten. Demokratin i sig själv är utmanad i USA, förhoppningsvis väntar nu ljusare tider.
Och så avslutningsvis: LAS. Vad händer nu? Det som händer är att den socialdemokratiskt ledda regeringen arbetar vidare med förslaget från parterna, och att den så kallade Toijer-utredningen läggs åt sidan. Målsättningen för arbetet är detsamma: balansen på arbetsmarknaden ska bibehållas, och en så bred samling som möjligt kring det nya förslaget. Men, det kanske allra viktigaste, som förtjänar att lyftas upp lite extra. Det här tar tid, och är så svårt, för att det berör så många. Den modell som landar MÅSTE fungera för alla på svensk arbetsmarknad. Inget annat duger.