Krönika
I söndags var det 100 år sedan Harry Schein föddes. En osvensk karaktär som kulturpolitiken hade behövt även idag.
Läkaren tyckte en gång att han borde dra ned på rökningen. Men Ingvar hade aldrig rökt en enda cigarett i hela sitt liv. Alla tecken på ohälsosamt leverne och doft berodde på att han umgicks så ofta med kedjerökaren och gode vännen Harry Schein.
Ingvar Carlssons anekdoter lockade till skratt när Filminstitutet förra helgen bjöd in till en eftermiddag till minne av Harry Schein. I över fyra timmar, ja schemat sprack direkt, med gäster på scen som alla hade sina egna minnen, visningar av unika filmklipp och till slut dokumentären Citizen Schein.
Född i en välbärgad familj i Österrike. Alltid oklanderligt klädd och vältalig med ett leende på läpparna. Ofta solbränd och utåt till synes i utmärkt fysisk form. Även om cigaretterna och alkoholen var vardagsmat. Whisky, enbart av favoritmärket, lika vanligt som vatten. En damernas man samtidigt som hjärnan var i toppform. Utbildad kemiingenjör som gjorde storkovan på smarta affärer. Med de pengarna i kombination med ett skickligt och strategiskt nätverkande lyckades han komma nära både makteliten och övrigt etablissemang.
Efter en snillrik idé blev Harry Schein pappa till både Svenska Filminstitutet och filmhuset i Stockholm. Guldår följde där han gjorde svensk film känd i världen samtidigt som han tillbringade somrarna med familjerna Bergman och Palme på Fårö.
Kultur var ingen bisak för Harry, det var livsluft. Journalisten Ulrika Knutson beskrev det rätt talande i Godmorgon världen i P1 i samband med hundraårsdagen: ”1962 gav Schein ut boken Har vi råd med kultur? Hans tes var att det hade vi. Välfärdssamhället kunde inte undvara kulturen. Flera av Scheins förslag gäller i än idag; med kvalitetsstöd till film och litteratur.”
Harry Schein stod nära socialdemokratin men fick aldrig bli minister. Det handlade enligt Ingvar Carlsson om att han inte var en lagspelare. En sann individualist som Schein skulle aldrig fungera i en regering där statsråden tillsammans är ansvariga för alla beslut.
Däremot saknar kultursverige en nutida Harry Schein. I mörka tider av varsel på Filminstitutet, en hotad yttrandefrihet i delar av Europa och stora neddragningar på folkbildningen krävs en effektiv blåslampa. Någon som kan navigera framgångsrikt mellan kapitalet, politiken och kulturskaparna. En person man inte säger nej till. Och som på riktigt förstår värdet av kultur.