Debatt
Gotland som turistmål är i fara. Skyhöga färjepriser i kombinaten med sänkta priser på bensin har vridit efterfrågan från dyra båtresor till att köra längre sträckor på fastlandet eller till Öland. Kostnaden på 6 000–7 000 kronor på färjan för en barnfamilj innebär att för samma kostnad skulle familjen kunna åka överallt på fastlandet.
Prishöjningen för två år sedan med 30 procent minskar efterfrågan på gotlandsresor framför allt för vanligt folk. De som drabbas är utflyttade gotlänningar och andra med vanliga inkomster. Kvar för dem blir den obligatoriska resan vid jul och under sommaren. Det drabbar inte bara de som inte reser utan alla de året runt boende eller deltidsboende som går miste om besök av barn, barnbarn och vänner. Däremot inte de mest välbeställda resenärerna vilket man med egna ögon kan se på färjorna där dyra bilar som Tesla, BMW och Mercedes tar allt mer plats.
Jätteprishöjningen motiverades av att gaspriserna hade fördubblats efter det ryska angreppet på Ukraina och gasdriften på färjorna. Framför allt tyskarnas naiva tro på rysk gasimport drev upp priserna. Men nu har gaspriserna sjunkit och rederiet går med vinst, en vinst som säkerligen är större än de officiella siffrorna. Företagsekonomin lär oss att lönsamhet kan uppnås genom att antingen få åker till ett högt pris eller att många åker till ett lägre pris. Rederiet har valt det första alternativet och därmed är det mycket dyrt att för medelsvensson att åka till Gotland.
Med nuvarande prispolitik riskerar Gotland att påminna om delar av USA typ Marthas Vineyard utanför Boston med liten fast befolkning men med en allt exklusivare sommarbefolkning som äger dyra villor, dominerade av familjer som Kennedys, och av nyrika som familjerna Clinton och Obama. Visby klarar sig alltid genom att för att komma dit behövs inga dyra bil- eller husvagnsbiljetter. Däremot får landsbygden problem när bara de mest välbärgade fastlänningar har råd att åka till eller långtidsbo på Gotland. Färjepriserna måste därför sänkas kraftigt!
Roland Spånt
fil dr nationalekonom