Krönika
Äntligen kan jag skriva om något som jag är helt hundra på nämligen att rapporteringen om coronaviruset har försatt oss i ett konstant tillstånd av förvirring.
Enligt den blandade skara kritiker som dominerat i media har Folkhälsomyndigheten (FHM) inte vid något tillfälle lyckats pricka rätt.
Under hela pandemin har rekommendationerna kommit för tidigt eller för sent samt varit för mesiga eller för hårda.
Vi har också en nuvarande statsepidemiolog Anders Tegnell och två tidigare statsepidemiologer, Johan Giesecke och Annika Linde, som vi kan välja mellan.
Linde är för hårdare tag, Giesecke ger inte mycket för restriktionerna och Tegnell befinner sig någonstans i mitten. Det enda de lyckas med är att öka vår förvirring samt underminera varandras trovärdighet.
Vi har i alla fall förstått att det finns många hittills okända professorer och virusforskare vilket känns lite tryggt ändå.
Efter varje presskonferens skriver ”de 24 läkarna” på någon debattsida om hur otroligt fel FHM har framförallt när det gäller munskydd.
När myndigheterna är klara med sin veckovisa presskonferens vidtar en frågestund där samma frågor har återkommit i två år. Varför kommer ni med de här rekommendationerna nu, varför inte tidigare eller senare?
Varför gör vi inte som Norge, Finland eller något annat land som för tillfället ser ut att ha ett bra läge?
Fast det finns ju ingen regering i något land som klarat sig undan kritik för sin coronahantering.
Samma sak med vaccinationerna. Dos ett var efterlängtad och passerade någorlunda smärtfritt förutom diskussionen om olika biverkningar. Sedan dess har ingen rekommendation om när dos två eller tre ska tas eller vilka som är aktuella för vaccinering klarat sig från kritik.
Vi har helt enkelt varit chanslösa i våra försök att hänga med i svängarna.
Nu börjar många få nog av restriktioner och då vaknar oppositionen till liv. Här finns det röster att hämta för den som lider brist på sådana.
L ser chansen att locka till sig de som tröttnat och vill därför avskaffa pandemilagen. Det är riksdagen som ska bestämma, inte regeringen som går för hårt fram. Regeringen förlorar då det verktyg som gjort att de kunnat agera snabbt och kraftfullt.
Sju partier skulle i så fall mitt under ett valår enas om vilka restriktioner som ska gälla. Ska det vara krav på munskydd, när ska restaurangerna stänga, var är vaccinationspass lämpliga, hur många får gå på bio eller samlas på fester av olika slag.
Valrörelsen är inledd och tänk vilka fantastiska debatter i riksdagen vi kan se fram emot om L får som de vill.