Krönika
Olika begrepp är olika väl använda över tid. När jag var tonåring pratades det mycket om den röda tråden, det fanns underhållningsprogram där just den skulle identifieras, och i dag känns det åter angeläget att finna den i ett medialt klimat där hastigheten är hög och förklaringsmodellerna minst lika många som det finns politiska aktörer. Vi socialdemokrater har lett regeringen i snart sju år, vi har kompromissat och kommit överens, men den röda tråden, som vi alla haft för ögonen har varit ett starkare samhällsbygge, där ingen lämnas efter, men inte heller hålls tillbaka.
I förra veckan började pensionstillägget att betalas ut, ett viktigt tillskott för våra minst bemedlade pensionärer. Samma vecka gjorde vi också klart att för de som slitits ut av arbetslivet, vill vi införa en trygghetspension.
Den som har fem år kvar till riktåldern för pension, ska få förändrade omställningskrav. Det innebär att reglerna börjar gälla för den som i dag är sextio år. Den ska få arbetsförmågan prövad mot arbete hen har erfarenhet av eller annat lämpligt arbete som är tillgängligt, och därmed inte prövas mot hela arbetsmarknaden.
Den här förändringen är viktig av flera skäl. Dels pekar det på vikten av reformer i arbetsmiljön, så att fler orkar arbeta längre framgent. Dels ger det ett viktigt erkännande inom ramen för samhällskontraktet – om du slitit ut dig för allas vår skull, möter vi dig med villkor som bär dig när din insats slitit ut dig. Det är också viktigt av rena rättviseskäl, den som i dag tar ut förtida pension naggar på den framtida ålderspensionen.
I en välfärdsstat är det inte rimligt att du sliter ett helt arbetsliv och när det inte bär längre, är hänvisad till att nagga på din framtida ålderspension för att överleva.
Trygghetspensionen är i sanning en viktig reform, och ett tydligt exempel på den röda tråden i socialdemokratisk politik. Det låter knastertorrt, men för en socialdemokrat är fördelningspolitik ett av de främsta verktygen för förändring. Att se till att den som sliter ut sig, inte går en fattig ålderdom till mötes är ett sätt att bygga vårt samhälle starkare.
Att prioritera pensionstillägget, som gör mest skillnad för de minst bemedlade, är en annan. Jag har suttit i många samtal de senaste åren - inte minst med fackliga företrädare - och diskuterat vikten av ett robust pensionssystem och det rimliga i att ha en högre pensionsålder när vi nuförtiden är friskare och lever längre. En högre pensionsålder är bara rimlig om den kompletteras med just en trygghetspension. Det känns rent ut sagt fantastiskt att den röda tråden är synlig även här.
Hanna Westerén (S), riksdagsledamot