Debatt
Människors kronologiska ålder har blivit allt viktigare i alla sammanhang i vårt samhälle. Ålderismen är ett uttryck för stereotypa bilder och en fördomsfull inställning gentemot olika åldersgrupper. Allmänt drabbas personer som är 65 år och äldre. En sådan stereotyp är att äldre är sjuka, sköra eller ensamma. En annan att äldre är aktiva, nyfikna eller kreativa. Det går inte att sätta etiketter på människor efter deras ålder. Vi är individer. Vi som är äldre är lika olika som vi är många. Varför skulle vi plötsligt bli likadana den dag vi fyller 65?
Hur äldre framställs i media påverkar attityder och beteenden mer än vi tror. Språket och bilderna har stor makt. Dagligen kan man höra eller läsa ord laddade med ålderism.
Det finns en råhet i samhället där man vid ett visst datum anses har passerat ”Bäst-före-datum”. Inom arbetslivet har detta datum krupit allt längre ner i åldrarna. Vid 50 + är det knappast ens lönt att försöka. Så mycket kompetens går förlorad. Fixeringen vid kronologisk ålder är skadlig både för individen, arbetsmarknaden och samhället.
Vi har ålderdomliga lagar som bevarar ålderismen. Vår lag om pensionsålder är i stort sett densamma som för hundra år sedan. Vår pensions- och arbetslagstiftning borde kraftigt uppdateras och anpassas till en förändrad åldersstruktur. Vi över 65 år utgör 22 procent av befolkningen (på Gotland 27 procent). Vi lever 20–30 år längre än för hundra år sedan, vi är piggare och friskare – ändå har vi kvar förlegade lagar och regler.
Kan samhällets värderingar få äldre att känna sig som en belastning, som gör att den mentala ohälsan ökar? Och får äldre verkligen en likvärdig och rättvis vård – psykiskt och fysiskt? Diskrimineringslagen har ålder som en diskrimineringsgrund, men äldres låga status i samhället gör att sådan diskriminering sällan uppmärksammas eller ännu mindre åtgärdas. Jag anser till exempel att den allmänna screeningen för bröstcancer är åldersdiskriminerande. Den upphör vid 74 års ålder, trots att man känner till att dödligheten i bröstcancer ökar efter 70 år och att cancern är mer aggressiv och spridd i kroppen.
Vi kan också se hur representationen i beslutande församlingar ser ut. I Sveriges riksdag är cirka två procent av ledamöterna över 65 år. 9 ledamöter av 349 ! Äldre saknas också i lokala fullmäktigeförsamlingar, facknämnder och styrelser. Jag vill uppmana alla politiska partier på Gotland att nominera fler äldre till riksdagen, fullmäktige, nämnder och styrelser. Vi måste bli fler som får vara med och bestämma om frågor som rör oss alla – oavsett ålder – och få makt och inflytande över det som specifikt rör oss äldre.
Vi måste få inflytande för att kunna bekämpa ålderismen – för ingen annan gör det åt oss.